Jag har åkt på en däng av höstsjukan. Bland symptomen återfinns en längtan efter någon att krama på, helst framför en vedbrasa, och ständiga tankar på vad som väntar runt hörnet. Jag är med andra ord kärlekskrank. Mer än vanligt.
Förutom denna höståkomma så lider jag även av en obotlig sjukdom som går under benämningen "hjärtats snedsteg". Det ter sig inte bättre än att jag gång på gång alltid väljer fel typer av killar att bli intresserad av. Jag dras till det som inte går att få, till det som på ytan ser så spännande och önskvärt ut och som vid varje givet tillfälle lurar mig att tro på något riktigt och varaktigt.
Jag vill ha någon som inte går att få. Och ingen annan kan mäta sig med denna person. Intensiva blickar och små fina ord får mig att hoppas att jag är något utöver det normala, en speciell människa som är värd att offra tryggheten för. Jag är bra på att lockas med i nyckfullheten.
Så likväl bultar hjärtat ett par extra slag för varje tanke jag skänker honom. Tills dess att jag hittat något äkta och mer realistiskt.
tisdag 25 september 2007
måndag 10 september 2007
En underbar resa som måste återupplevas
Jag hade hoppats på fint väder, sevärdheter och trevliga utekvällar under min resa till staterna, men jag hade aldrig någonsin kunnat drömma om att resan skulle bli så perfekt som den blev!
Vi startade hemifrån 05:00 torsdagen den 16:e augusti. Vi flög från Landvetter till Arlanda, Arlanda till Philadelphia och slutligen Philadelphia till Los Angeles. Tack vare tidsförskjutningen så tjänade vi 9 timmar vilket medförde att vi faktiskt var framme på kvällen samma dag.
Våra dagar i Los Angeles blev underbara, mycket tack vare personlig guidning av Ross, en vän till Mickan och Clara, som de träffat när de studerade utomlands. Vi såg allt som kan anses värt att se i den enorma imponerande staden och Ross var hur tålig som helst med våra turistiska fånerier. Han tog med oss till Venice Beach, Melrose Avenue, Hollywood, Beverly Hills, Sunset Strip, downtown LA, the Grove/Farmers market, med mera. När måndagen sedan kom och det var dags för oss att åka vidare så var det som om en liten del av mitt hjärta lämnades kvar i denna de änglars stad.
Ett axplock av bilder från L.A
Vi tog det lugnt på vår väg upp mot San Fransisco och gjorde vad som föll oss in under resans gång. Första stoppet blev Malibu Beach där vi kikade på fina villor och mysiga stränder, vilket gjorde att vi stannade till vid Zuma Beach där vi spenderade ett par timmar med att bättra på brännan.. Natten tillbringade vi på ett hotell i Santa Barbara där vi också besökte en mysig bar som bryggde sitt eget öl inne i lokalen i stora koppartankar. Häftigt. Dagen därpå provade vi vin på en liten lokal vingård, shoppade på ett outletcenter samt åkte kringelikrokvägar uppe i bergen. Sov gjorde vi i Monterey. Shopping stod också på schemat dagen därpå, då vi fått mersmak för de billiga outletpriserna. Vi hann dock med lite sightseeing i Carmont by the Sea, en ort med ett fåtal tusen invånare som genomströmmas av enorma mängder turister vilket lett till ett exklusivt utbud av affärer i klassen "väldigt lyxiga". Natten spenderade vi i Santa Cruz, en småstad som av allt att dömma fortfarande lever kvar i 70-talet med drogade hippies i vart och varannat gathörn.
På torsdagen så kom vi fram till san Fransisco, berikade med otroliga mängder intryck från highway 1 som ordagrannt slickar kustlinjen längst hela California. Väl framme i San Fransisco så blev vi snabbt varse om att det, precis som våra vänner förvarnat oss tidigare, är mycket kallare här än i resterande delar av delstaten. Eftersom att Clara, Mickan, Calle och jag spenderat så mycket tid tillsammans under resan upp mot SF så blev det väldigt spännande att återigen få träffa nytt folk. Mickan och Clara hade ordnat med en återförening med några av de närmsta vännerna från utbytestiden i Hollande. Ross körde upp från L.A, Leah flög in från Kanada, Rob, Matt och Brian körde upp från Reno och Andrew flög in från Chicago, och Pete erbjöd sängplats åt alla eftersom han bor i San Fransisco.
Jag hade aldrig förut träffat någon av Mickans och Claras vänner från Holland men hjälp vad snabbt det gick att bli en i gänget. Vi besökte vingårdar i Napa Valley, festade i Pete´s lägenhet, hajkade upp för ett berg och njöt av den underbara utsikten över hela staden medans vi åt picnicmat och drack kannor med öl, spanade på Golden Gate bridge, kastade amerikansk fotboll och frisbee på en strand i akompanjemang av solnedgången, festade lite till, turistade upp pch nedför de enorma backarna i staden och åkte spårvagn i traditionell ordning, vi strosade genom China Town, åt på superfin italiensk restaurang, njöt av utsikten från Petes lägenhet och sist men inte ninst så njöt vi tjejer av manikyr och pedikyr. Det var nått så sjuuukt underbart i San Fransisco.
Ännu en liten del av mitt hjärta lämnade mig och stannade kvar i San Fransisco när vi steg ombord planet mot Las Vegas. När vi började gå in för landning så var utsikten helt makaber, från att ha varit oändlig öken så långt ögat kunnat nå så vips ploppade en stad upp med tätt byggda hotellkollosser och blinkande neonljus. Stört. Las Vegas är allt det som du tror om staden gånger 1000. Det var som att hamna i en twilight zone där övriga världen står på paus. Casinos avlöste varandra ett efter ett, det ena pampigare än det andra. Blinkade ljus och enerverande ljud vart man än vände sig. Genast infann sig partyhumöret. Efter en enormt mättande buffé med allt och lite till för endast 70 kronor så begav vi oss ut på gratisdrinkturné. På alla stadens casinos gäller nämligen fri servering av alkohol till alla som spelar. Med andra ord så kunde man komma undan med att endast behöva spendera 7 kronor och i gengäld få en valfri drink. Jag och Mickan blev dumsnåla med en gång och det var nästan som en tävling i vem som kunde spendera minst pengar. De heeeeeeta dagarna låg vi vid en pool på takvåningen på Casino Stratosphere (våning 25). Kväll nummer två stod vi på två vip-listor, en på club Pure, Ceasars Palace och en på club Playboy/ghostroom på Palms Casino. Vi valde att besöka Palms nattclub som gav oss tillträde till tre olika fester. Två av dessa var belägna på våning 55 och hade världens sjukaste utsikt. En underbar känsla rusade genom kroppen där vi stod och dansade till underbar musik med hur mycket gratissprit som helst och en utsikt värd miljoner.
Efter att ha solat och badat på Stratosphere en sista för- och eftermiddag så var det sedan dags att bege sig hemåt. Något som tog oss 1,5 dygn cirka. Jag längtade tillbaka redan innan ändan ens landat på flygplansstolen. Jag älskar USA!!!
Vi startade hemifrån 05:00 torsdagen den 16:e augusti. Vi flög från Landvetter till Arlanda, Arlanda till Philadelphia och slutligen Philadelphia till Los Angeles. Tack vare tidsförskjutningen så tjänade vi 9 timmar vilket medförde att vi faktiskt var framme på kvällen samma dag.
Våra dagar i Los Angeles blev underbara, mycket tack vare personlig guidning av Ross, en vän till Mickan och Clara, som de träffat när de studerade utomlands. Vi såg allt som kan anses värt att se i den enorma imponerande staden och Ross var hur tålig som helst med våra turistiska fånerier. Han tog med oss till Venice Beach, Melrose Avenue, Hollywood, Beverly Hills, Sunset Strip, downtown LA, the Grove/Farmers market, med mera. När måndagen sedan kom och det var dags för oss att åka vidare så var det som om en liten del av mitt hjärta lämnades kvar i denna de änglars stad.
Ett axplock av bilder från L.A
Vi tog det lugnt på vår väg upp mot San Fransisco och gjorde vad som föll oss in under resans gång. Första stoppet blev Malibu Beach där vi kikade på fina villor och mysiga stränder, vilket gjorde att vi stannade till vid Zuma Beach där vi spenderade ett par timmar med att bättra på brännan.. Natten tillbringade vi på ett hotell i Santa Barbara där vi också besökte en mysig bar som bryggde sitt eget öl inne i lokalen i stora koppartankar. Häftigt. Dagen därpå provade vi vin på en liten lokal vingård, shoppade på ett outletcenter samt åkte kringelikrokvägar uppe i bergen. Sov gjorde vi i Monterey. Shopping stod också på schemat dagen därpå, då vi fått mersmak för de billiga outletpriserna. Vi hann dock med lite sightseeing i Carmont by the Sea, en ort med ett fåtal tusen invånare som genomströmmas av enorma mängder turister vilket lett till ett exklusivt utbud av affärer i klassen "väldigt lyxiga". Natten spenderade vi i Santa Cruz, en småstad som av allt att dömma fortfarande lever kvar i 70-talet med drogade hippies i vart och varannat gathörn.
På torsdagen så kom vi fram till san Fransisco, berikade med otroliga mängder intryck från highway 1 som ordagrannt slickar kustlinjen längst hela California. Väl framme i San Fransisco så blev vi snabbt varse om att det, precis som våra vänner förvarnat oss tidigare, är mycket kallare här än i resterande delar av delstaten. Eftersom att Clara, Mickan, Calle och jag spenderat så mycket tid tillsammans under resan upp mot SF så blev det väldigt spännande att återigen få träffa nytt folk. Mickan och Clara hade ordnat med en återförening med några av de närmsta vännerna från utbytestiden i Hollande. Ross körde upp från L.A, Leah flög in från Kanada, Rob, Matt och Brian körde upp från Reno och Andrew flög in från Chicago, och Pete erbjöd sängplats åt alla eftersom han bor i San Fransisco.
Jag hade aldrig förut träffat någon av Mickans och Claras vänner från Holland men hjälp vad snabbt det gick att bli en i gänget. Vi besökte vingårdar i Napa Valley, festade i Pete´s lägenhet, hajkade upp för ett berg och njöt av den underbara utsikten över hela staden medans vi åt picnicmat och drack kannor med öl, spanade på Golden Gate bridge, kastade amerikansk fotboll och frisbee på en strand i akompanjemang av solnedgången, festade lite till, turistade upp pch nedför de enorma backarna i staden och åkte spårvagn i traditionell ordning, vi strosade genom China Town, åt på superfin italiensk restaurang, njöt av utsikten från Petes lägenhet och sist men inte ninst så njöt vi tjejer av manikyr och pedikyr. Det var nått så sjuuukt underbart i San Fransisco.
Ännu en liten del av mitt hjärta lämnade mig och stannade kvar i San Fransisco när vi steg ombord planet mot Las Vegas. När vi började gå in för landning så var utsikten helt makaber, från att ha varit oändlig öken så långt ögat kunnat nå så vips ploppade en stad upp med tätt byggda hotellkollosser och blinkande neonljus. Stört. Las Vegas är allt det som du tror om staden gånger 1000. Det var som att hamna i en twilight zone där övriga världen står på paus. Casinos avlöste varandra ett efter ett, det ena pampigare än det andra. Blinkade ljus och enerverande ljud vart man än vände sig. Genast infann sig partyhumöret. Efter en enormt mättande buffé med allt och lite till för endast 70 kronor så begav vi oss ut på gratisdrinkturné. På alla stadens casinos gäller nämligen fri servering av alkohol till alla som spelar. Med andra ord så kunde man komma undan med att endast behöva spendera 7 kronor och i gengäld få en valfri drink. Jag och Mickan blev dumsnåla med en gång och det var nästan som en tävling i vem som kunde spendera minst pengar. De heeeeeeta dagarna låg vi vid en pool på takvåningen på Casino Stratosphere (våning 25). Kväll nummer två stod vi på två vip-listor, en på club Pure, Ceasars Palace och en på club Playboy/ghostroom på Palms Casino. Vi valde att besöka Palms nattclub som gav oss tillträde till tre olika fester. Två av dessa var belägna på våning 55 och hade världens sjukaste utsikt. En underbar känsla rusade genom kroppen där vi stod och dansade till underbar musik med hur mycket gratissprit som helst och en utsikt värd miljoner.
Efter att ha solat och badat på Stratosphere en sista för- och eftermiddag så var det sedan dags att bege sig hemåt. Något som tog oss 1,5 dygn cirka. Jag längtade tillbaka redan innan ändan ens landat på flygplansstolen. Jag älskar USA!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.JPG)