Sex and the city

Nu har jag äntligen sett filmen alla talat om i flera månader! Jag sållade mig sent om sidor till skaran kvinnor som känt kärlekruset och låtit hjärtat slå för Carrie, Samantha, Miranda, Charlotte och alla vuxna män med giftasnojja. Vad är det med män och deras fobi för giftemålet, och vad är det med kvinnor och deras desperation efter den eviga kärleken? Det är så tragiskt men samtidigt så lockande...Jag har aldrig varit så säker som jag är just nu på att jag kommer att flytta till USA och söka min lycka där både gällande karriär och kärlek. De svenska männen står inte chans mot de amerikanska. Så enkelt är det.

Imorgon kommer högstadie- och gymnasiepolaren Sofie på besök och vi ska testa om gamla takter sitter i när vi gör stan på fredag och lördag. Får se om Avenyn orkar med oss två kvällar i rad. Tur att hon lämnat pojkvännen hemma och att jag skaffat mig god karma hela veckan!

De där förbannade måstena...

Det är sååååå tråkigt med måsten! Jag har under flera månader samlat på mig en hel massa viktiga papper som borde sorteras in i rätt pärmar och mappar. Högarna bara växer och växer och det dåliga samvetet likaså. Hade jag bara tagit mig tiden att rensa så hade mitt samvete blivit så mycket renare. Men gör jag det? Nej!

Istället gömmer jag undan allt lite snyggt så att jag slipper se den jobbiga sanningen. Vilket så klart medför att jag bland mycket annat både glömmer bort att ringa viktiga samtal till min personliga bankman och aldrig riktigt tar tag i den där viktiga frågan kring pensionssparande, för att bara nämna några tråkigheter.

Förra veckan köpte jag en finfin arkivlåda för att äntligen komma igång och underlätta för mig själv. För en arkivbox torde väl vara enklare att bruka än tunga pärmar. MEN, har jag utnyttjat detta inköp och stillat mitt samvete? Nej! det är ju sååå tråkigt att sortera och att göra det jag borde. Enklare, roligare och mer stimulerande är det istället att träffa vänner på stan, spela kort, dricka vin i massor, fika, klubba och titta på TV.

Regnar det imorrn så MÅSTE jag bara ta tag i det! Jag får en fridag idag och så sätter jag igång imorgon. Det låter oroväckande likt mina träningslöften, vilka jag också MÅSTE ta tag i nu nu nu.

Fasen vad jobbigt det är!

Utbildning i vett och etikett tack!

”Tillsammans är man mindre ensam” säger det gamla ordspråket. Den moderna människan har onekligen ett enormt behov av att frossa i socialt umgänge och känna sig delaktig i andras liv förutom sitt eget.

Tack vare mobiltelefonens alla funktioner och finesser samt det mobila bredbandet har affärsvärldens pengastinna företag mer än tillgodosett det ökade behovet av att alltid vara tillgänglig för allt och alla när som helst, var som helst. På så sätt har 2000-talets stressade karriärmedvetna, pengaspenderande, självcentrerade kvinnor och män fötts och stöpts i samma mall. Vår nya generation lider alla av kollektiv damp och ADHD vilket medför att de har enorma svårigheter att sitta stilla, rätt upp och ned, utan att ha något att sysselsätta sig med eller någon som jag hjälpa dem att få tiden att gå. På spårvagnen, i tunnelbanan, på bussen, i matkön, det spelar ingen som helst roll var eller när, det finns alltid en längtan till social interaktion och den är inte längre bort än ett par klick. Det rings, sms:as och mobilchattas som aldrig förr. Ordet privatliv existerar inte för den nya generationen bokstavssjuka ungdomar och unga vuxna. Generande hårväxt, bortamatcher, könssjukdomar, bråk, kärlek, skvalleruppdateringar, allt är fullt tillåtet och normalt (?) att prata högt om inför fullkomliga främlingar. Vem har inte stått bakom någon på ICA som gladeligen gapat om sin senaste erövring för alla som orkar, eller helt enkelt inte kan undgå, att höra. Nej, tack! Jag vill inte veta hur stor eller liten den var och hur många ställningar ni hann med innan han slutligen däckade där du låg besviken och otillfredställd. Det är, och kommer aldrig vara, lämpligt att delge den här typen av information till mig som står bakom och inget annat önskar än att få betala min liter mjölk. Bättre är det i så fall med de ungomar som som pluggar igen öronen med mp3-musik så att kassörskan endast ser ut att mima fram beloppet för glassen, chipsen och colan. Jag är väl medveten att jag låter som en tjurig gamal tant men jag är faktiskt benägen att hålla med Asta och alla hennes vänner på ålderdomshemmet när de klagar över att dagens ungdomar varken har vett, etikett, moraliskt förstånd eller samvete.

Så, vart vill jag komma med detta? Menar jag att talesättet att vi är mindre ensamma om vi är tillsammans med någon annan stämmer? Det vi har att göra med gällande den nya generationen är just det faktum att denne helt enkelt inte vet hur de skall föra sig i sitt egna sällskap. Den stora osäkerheten, det enorma behovet av bekräftelse, de tydliga symptomen på koncentrationssvårigheter och bokstavssjukdomar gör mig allt mer säker på att den moderna skolan borde beröra just detta ämne under tidiga utbildningsår och adressera problemet på allvar.

En ynklig Cicci erkänner...

... att hon fick spö (ordentligt med spö!!) i äventyrsgolf av Pelle. MEN jag skulle hemskt gärna vilja påpeka att det mycket väl kan ha varit något fel på både min golfklubba och min golfboll...samt att solen må ha varit i mina ögon trots en molntung himmel! Den jäkla vinden blåste fram min snedlugg i tid och otid vilket självklart alltid hände i de mest avgörande lägena. Jag åberopar således detta som förklaring till dålig sikt och därmed sneda slag. Jag fjantputsar dessutom inte greenen innan jag puttar, till skillnad från vissa andra.. (jag siktar iofs inte heller så har nog inget större behov av att putsa)..

Jag är KÄR!!!!!

Pelle är på besök återigen. Vi börjar minst sagt bli som ett gammalt par. Efter en sen middag, en flaska vin och ett parti chicago (jag vann såklart..) slängde vi oss i soffan för att njuta av den kulturella upplevelsen "Femme Fatale". En timma in i den svåra franska thrillern började vi skruva på oss.. Vi hängde inte med för fem öre i vad som hände och sökte därför upp titeln på imdb för att kolla betygsättningen. Uppenbarligen var vi i princip helt ensamma om att inte förså ett dyft av filmen, det genomsnittliga omdömmet låg på 7 av 10. Vi blev helt enkelt tvugna att ge Femme Fatale en ny chans för att se om vi mot förmodan kunde bli överaskade mot slutet. 50 minuter senare var vi lite men inte mycket klokare. Vi turades om att spy galla över vårt kulturella äventyr och göra halvkvalificerade gissningar på vad som egentligen hänt och hur manusförfattare/regissör menat att skildra berättelsen. Jag var grymt besviken på att jag gav efterför andras åsikter, något jag nu lovar mig själv att aldrig göra om.

I morse tog vi sovmorgon och njöt av en lugn och harmonisk frukost. Med regnet som öste ner utanför fönstret så beslöt vi oss för en runda på NK och Nordstan. Meningen var att herr Jernsund skulle shoppa och jag titta på. Han kom undan med ett par Björn Borg boxers medan jag var snubblande nära att punga upp 1200 spänn för ett par Filippa K kostymbyxor. Men även om jag lyckades hålla tillbaka köplustan just i det tillfället så flög dock Visakortet förvånsvärt lätt upp ur plånboken för ett par svarta pumps på Din Sko och en dvd-spelare (!!!) på OnOff.

Men när vi nådde Åhléns så hände det som händer såååå sällan... Jag föll handlöst för en klänning från French Connection. Mitt hjärta skuttade och gjorde frivolter för denna blåa kreation med bar rygg och djuuuup uringning. Det var länge sedan jag känt så starkt för en så materialistiskt sak som ett stycke tyg.



Men trots mina sprakande tonårskänslor så blev det inte "vi".. Prislappen och den kortlivade säsongen gjorde så att jag blev tvungen att lämna min nyfunna kärlek . Jag hängde tillbaka klännigen och backade sakta bakåt utan att kunna vända bort blicken...mitt hjärta gick i tusen bitar som Mikael Wiehe så fint hade beskrivit det. Nästa gång kanske romansen varar för evigt, men tills dess kommer jag med säkerhet gråta mig till sömns i varje natt.

funderar på oviktiga saker

Jag vet att jag har nämnt i tidigare inlägg att jag ville bli journalist när jag var liten. Ja det var ju antingen det eller bilmekaniker.. och alla vet ju att de bägge yrkena inte är så olika när det väl kommer till kritan.

Under kylig vår och het sommar har jag sträckläst bok efter bok och får emellanåt ett väldigt sug att knåpa ihop något själv. De hinder som föreligger detta är dock ett otal stycken och ganska så höga att ta sig över. För det första har jag ingen fantasi, bokens karaktärer och händelser skulle in i minsta detalj bygga på mina tidigare betraktelser, goda som dåliga. Jag skulle således sälja ut både mig själv, mina skelett i garderoben, mina vänner och mina fiender (har jag ens sådana?). För det andra så har jag en ovana att inte gärna föra mina glada inspirerande projektinfall över mållinjen. Alla minns vi säkert när jag välte ut all inredning från lådor, skåp, vind, källare och garderob för att en gång för alla effektivisera min förvaring. Det finns än idag små undanröjda bevis under mattan där de ligger och inväntar en välförtjänt egen plats inom väggarna på mina ohyggligt stora 35 kvadrat. Som om dessa skrämselvarningar inte vore nog så har jag dessutom alldeles för tråkigt i mitt eget sällskap för att kunna låta mig hållas med en laptop i knät dag ut och dag in. Jag skulle formligen kväva mig själv.

Men för att humorera mig själv och er kan jag ta emot goda råd, anvisningar, tycke och tänk från de som gärna yttrar sig i frågan. So go ahead and comment.