Utbildning i vett och etikett tack!

”Tillsammans är man mindre ensam” säger det gamla ordspråket. Den moderna människan har onekligen ett enormt behov av att frossa i socialt umgänge och känna sig delaktig i andras liv förutom sitt eget.

Tack vare mobiltelefonens alla funktioner och finesser samt det mobila bredbandet har affärsvärldens pengastinna företag mer än tillgodosett det ökade behovet av att alltid vara tillgänglig för allt och alla när som helst, var som helst. På så sätt har 2000-talets stressade karriärmedvetna, pengaspenderande, självcentrerade kvinnor och män fötts och stöpts i samma mall. Vår nya generation lider alla av kollektiv damp och ADHD vilket medför att de har enorma svårigheter att sitta stilla, rätt upp och ned, utan att ha något att sysselsätta sig med eller någon som jag hjälpa dem att få tiden att gå. På spårvagnen, i tunnelbanan, på bussen, i matkön, det spelar ingen som helst roll var eller när, det finns alltid en längtan till social interaktion och den är inte längre bort än ett par klick. Det rings, sms:as och mobilchattas som aldrig förr. Ordet privatliv existerar inte för den nya generationen bokstavssjuka ungdomar och unga vuxna. Generande hårväxt, bortamatcher, könssjukdomar, bråk, kärlek, skvalleruppdateringar, allt är fullt tillåtet och normalt (?) att prata högt om inför fullkomliga främlingar. Vem har inte stått bakom någon på ICA som gladeligen gapat om sin senaste erövring för alla som orkar, eller helt enkelt inte kan undgå, att höra. Nej, tack! Jag vill inte veta hur stor eller liten den var och hur många ställningar ni hann med innan han slutligen däckade där du låg besviken och otillfredställd. Det är, och kommer aldrig vara, lämpligt att delge den här typen av information till mig som står bakom och inget annat önskar än att få betala min liter mjölk. Bättre är det i så fall med de ungomar som som pluggar igen öronen med mp3-musik så att kassörskan endast ser ut att mima fram beloppet för glassen, chipsen och colan. Jag är väl medveten att jag låter som en tjurig gamal tant men jag är faktiskt benägen att hålla med Asta och alla hennes vänner på ålderdomshemmet när de klagar över att dagens ungdomar varken har vett, etikett, moraliskt förstånd eller samvete.

Så, vart vill jag komma med detta? Menar jag att talesättet att vi är mindre ensamma om vi är tillsammans med någon annan stämmer? Det vi har att göra med gällande den nya generationen är just det faktum att denne helt enkelt inte vet hur de skall föra sig i sitt egna sällskap. Den stora osäkerheten, det enorma behovet av bekräftelse, de tydliga symptomen på koncentrationssvårigheter och bokstavssjukdomar gör mig allt mer säker på att den moderna skolan borde beröra just detta ämne under tidiga utbildningsår och adressera problemet på allvar.