onsdag 18 mars 2009

Tänk om..



Annika Lantz hade varit programledare på P3 morgonpasset!! Så underbart roligt! Under min morgonpromenad till bussen hörde jag ett "hemma hos" reportage som skildrade just hur rolig, spontan och underbar Annika är. Om Sverige skulle övergå från fjollig monarki till cool republik så röstar jag på lantz som president!:)
kika här...


Underbart för övrigt att kunna njuta av strålande och VÄRMANDE sol i ansiktet kl 7 på morgonen! ÄLSKAR VÅREN!!! Det spritter i hela kroppen och jag är lycklig lycklig lycklig

tisdag 10 mars 2009

Dubbelmacka mellan björnbusarna från norr


När jag flög ner från Arlanda ikväll så formligen vällde det in hockeyspelare från buslaget Luleå Bears. De var "prydliga och fina" i sina svarta rockar med diskret SSAB emblem på ärmen och med svart kavaj och blå skjorta - alla utom de "coola" öststatsgrabbarna som naturligtvis inte behagade bära klubbens kavaj. Jag hamnade mitt emellan tränaren Kyrö och forwarden Almtorp. Sistnämnda höll inte käften en endaste minut på hela resan utan dividerade nonstop hur man skulle penetrera Linköpings försvar och hur AIKs Dimitrakos bäst uppvaktas. Suck. Samma man behagade dessutom inte invänta att planet taxat bort från landningsbanan innan han plockade upp sin Iphone för att ringa upp sitt mobilsvar. TÖNT!!!!

Är nöjd med att jag trampade Martin Chabada på foten och glodde surt tillbaka på honom när jag sa mitt obligatoriska förlåt (det var självklart hans eget fel och han löjlade sig bara)

Hockeytöntarna från norr infriade alla mina fördomar om IQ-befriat beteende och manschauvinistisk bufflighet och tråkig attityd! Hoppas de åker på spö imorrn! ;)

Vilka enorma hockeyrumpor och biffiga lår de har btw!! Tokigt osexigt

Heja AIK! (och Frölunda just i denna omgång)

fredag 6 mars 2009

Fredagsklureri

En dag som denna, ett par timmar bort från helgen så klurera jag på stora som små frågor..

För det första så är jag mitt uppe i en massa excelberäkningar och jag försöker utnyttja den data jag har på bästa möjliga sätt och låta formler göra alla smarta ekvationsuträkningar så jag slipper pula själv. Men som den kvinna av insikt jag är så har jag påtalat mina egna begränsningar och börjat ringa runt till diverse excelfånar, som ser det som en utmaning att finna lösningar på mina problem. Livet är underbart när man stryker andras egon medhårs och låter dem göra jobbet åt en =)

Men vidare till spörsmål av större dignitet....Under morgonen har jag klurat, klurat och åter klurat på frågan vilket sätt som egentligen är det optimalaste att äta en frukostmacka på... Det kan vid första anblick tyckas vara en bagatell, men vid närmare åtanka så inser man vidden. Skall mackan vara dubbel eller enkel? Skall man äta från ena till andra sidan eller hipp som happ? Skall man kanske rent av äta kanterna först för att spara "det göttaste" till sist? Eller är det helt tvärt om? Och herregud, hur bär man sig åt när det mackan är av runt hårdbröd??? Ja, ni förstår hur jag tänker... Existensiella frågor, släng er i väggen! Mackundran is da shit!



Tjing

onsdag 4 mars 2009

Självplågeri och grymma flygkonster

Jag har blivit lite flygrädd, vilket inte bara konstigt utan även väldigt onödigt med tanke på var jag jobbar och hur mycket flyger nu för tiden fram och tillbaka över falukorvslandet. Problemet ligger i de första 15 minutrarna. Jag har svårt att slappna och sitter stel som en fiskpinne i mitt säte. Jag har nämligen hört/sett/läst att de flesta olyckorna sker under just starten och på väg upp till marschhöjd. Fantasin är kreativ och inga scenarier undkommer mina destruktiva tankar. Jag minns ett tillfälle då jag var bergsäker på att bägge piloter blivit neddrogade framme i cocpit och att planet snart skulle kapas eller störta. fantasin kändes verklig och jag var den enda i hela kabinen som faktiskt märkte att stigningsproceduren var lite väl lång och att det nog FAKTISKT INTE ÄR MENINGEN att vi ska befinna oss RIKTIGT SÅ HÖGT UPP. Jag fick alla symptom jag kunde tänka mig som visade på att vi minsann var på väg ut i rymden och att planets alla bultar snart skulle sprängas loss och karossen flyga åt alla möjliga håll. Det började med stickningar i näsan sedan blev jag tung i huvudet och slutligen så blev det andningen ansträngd. Pulsen var uppe i 200 minst och jag svettades som en gris. Självklart var det min hjärna som spelade spratt med mig och min paranoia som åsakade mig "symptomen" men det kändes så verkligt. Ja, eller så verkligt det kan kännas när man alldeles nyligt slumrat till på grund av sömnbrist och utöver detta sett en liknande scen utspela sig på senaste avsnittet av CSI NY bara någon kväll innan.

Men flygrädsla som dök upp som en oinbjuden gäst alldeles innan jul har så sakteliga börjat bättras och mitt intellekt och min statistiska slutledningsfömåga har tagit över och resonerat bort den största oron. Men som ett resultat av detta har jag, enligt någon form av självplågeri, börjat surfa runt bland youtube klipp och nätartiklar som hjälper mig i min läkningsprocess men bland de lyckade landningarna så finns det ju även en del krascher dokumenterade. Det går inte riktigt låta bli att titta på de skräckinjagande filmatiseringarna och läsa de målande texterna även om jag vet att det fullständigt motarbetar mina tidigare framsteg med flygrädslan.

MEN som ett led i tillit till piloternas enorma kompetens så delger jag er iaf ett lyckat exempel på en situation då allt gick snett.Hur impornerande som helst!! Kolla!

måndag 2 mars 2009

Svealand

Jag är inte en bitter människa.. Eller njaaae, jo, om ärligheten skall fram så kanske jag är det ändå. Visst unnar jag andra människor att ha det bra, att de är lyckliga, snygga, smala, rika, smarta, omtyckta och allt annat underbart, men när det kommer till att stå vid sidan av och se den ena efter den andra flyga iväg till destinationer som jag själv drömmer om att besöka, då växer djävulen av avundsjuka i mig! ;)

Bengan och Lisa kom alldeles nyss hem brunbrända som små pepparkakor och utvilade som få efter två veckors "utflykt!" till fucking JAMAICA!! Halllåå!!?? Vem fan drar iväg till Jamaica lite sådär två månader efter att ha varit i NY!!!??? Guuuud vad det kokar av svartsjuka i mig! Jag känner mig som en treåring som instinktivt vill slänga mig ner på marken, skrika och slå med knutna nävar över orättvisan i världen. Nej men ärligt, jättekul för er mina raringar!! (dock ännu mer underbart om det varit JAG som åkt!)

Idag kommer Mickan m sällskap hem från KUBA!!! Hallå nummer två!!?? Kuba e ju typ fett coolt och guuuuudahäftig destination! Arrgghhh vad det bubblar över nu. Mickan har ju för tusan varit iväg i evigheter i Brysselkålslandet hela hösten och så hinner hon knappt hem innan det bär iväg till KUBA(!!!).. Jisses vad jag är uppe i varv nu :)

Men visst, jag är inte bitter! Själv har jag ju trots allt varit i Kiruna (såg bara flygplatsen och hotellet sist, eller ja just det, ICA supermarket också juu!!) och i Skellefteå (där snön aldrig slutade falla och solen lös med sin frånvaro), så vem bryr sig om Jamaica och Kuba... hmppff...

Har jag sagt att halva kontoret är iväg i Thailand just nu förresten?? ;)