Självplågeri och grymma flygkonster

Jag har blivit lite flygrädd, vilket inte bara konstigt utan även väldigt onödigt med tanke på var jag jobbar och hur mycket flyger nu för tiden fram och tillbaka över falukorvslandet. Problemet ligger i de första 15 minutrarna. Jag har svårt att slappna och sitter stel som en fiskpinne i mitt säte. Jag har nämligen hört/sett/läst att de flesta olyckorna sker under just starten och på väg upp till marschhöjd. Fantasin är kreativ och inga scenarier undkommer mina destruktiva tankar. Jag minns ett tillfälle då jag var bergsäker på att bägge piloter blivit neddrogade framme i cocpit och att planet snart skulle kapas eller störta. fantasin kändes verklig och jag var den enda i hela kabinen som faktiskt märkte att stigningsproceduren var lite väl lång och att det nog FAKTISKT INTE ÄR MENINGEN att vi ska befinna oss RIKTIGT SÅ HÖGT UPP. Jag fick alla symptom jag kunde tänka mig som visade på att vi minsann var på väg ut i rymden och att planets alla bultar snart skulle sprängas loss och karossen flyga åt alla möjliga håll. Det började med stickningar i näsan sedan blev jag tung i huvudet och slutligen så blev det andningen ansträngd. Pulsen var uppe i 200 minst och jag svettades som en gris. Självklart var det min hjärna som spelade spratt med mig och min paranoia som åsakade mig "symptomen" men det kändes så verkligt. Ja, eller så verkligt det kan kännas när man alldeles nyligt slumrat till på grund av sömnbrist och utöver detta sett en liknande scen utspela sig på senaste avsnittet av CSI NY bara någon kväll innan.

Men flygrädsla som dök upp som en oinbjuden gäst alldeles innan jul har så sakteliga börjat bättras och mitt intellekt och min statistiska slutledningsfömåga har tagit över och resonerat bort den största oron. Men som ett resultat av detta har jag, enligt någon form av självplågeri, börjat surfa runt bland youtube klipp och nätartiklar som hjälper mig i min läkningsprocess men bland de lyckade landningarna så finns det ju även en del krascher dokumenterade. Det går inte riktigt låta bli att titta på de skräckinjagande filmatiseringarna och läsa de målande texterna även om jag vet att det fullständigt motarbetar mina tidigare framsteg med flygrädslan.

MEN som ett led i tillit till piloternas enorma kompetens så delger jag er iaf ett lyckat exempel på en situation då allt gick snett.Hur impornerande som helst!! Kolla!