Jag är KÄR!!!!!

Pelle är på besök återigen. Vi börjar minst sagt bli som ett gammalt par. Efter en sen middag, en flaska vin och ett parti chicago (jag vann såklart..) slängde vi oss i soffan för att njuta av den kulturella upplevelsen "Femme Fatale". En timma in i den svåra franska thrillern började vi skruva på oss.. Vi hängde inte med för fem öre i vad som hände och sökte därför upp titeln på imdb för att kolla betygsättningen. Uppenbarligen var vi i princip helt ensamma om att inte förså ett dyft av filmen, det genomsnittliga omdömmet låg på 7 av 10. Vi blev helt enkelt tvugna att ge Femme Fatale en ny chans för att se om vi mot förmodan kunde bli överaskade mot slutet. 50 minuter senare var vi lite men inte mycket klokare. Vi turades om att spy galla över vårt kulturella äventyr och göra halvkvalificerade gissningar på vad som egentligen hänt och hur manusförfattare/regissör menat att skildra berättelsen. Jag var grymt besviken på att jag gav efterför andras åsikter, något jag nu lovar mig själv att aldrig göra om.

I morse tog vi sovmorgon och njöt av en lugn och harmonisk frukost. Med regnet som öste ner utanför fönstret så beslöt vi oss för en runda på NK och Nordstan. Meningen var att herr Jernsund skulle shoppa och jag titta på. Han kom undan med ett par Björn Borg boxers medan jag var snubblande nära att punga upp 1200 spänn för ett par Filippa K kostymbyxor. Men även om jag lyckades hålla tillbaka köplustan just i det tillfället så flög dock Visakortet förvånsvärt lätt upp ur plånboken för ett par svarta pumps på Din Sko och en dvd-spelare (!!!) på OnOff.

Men när vi nådde Åhléns så hände det som händer såååå sällan... Jag föll handlöst för en klänning från French Connection. Mitt hjärta skuttade och gjorde frivolter för denna blåa kreation med bar rygg och djuuuup uringning. Det var länge sedan jag känt så starkt för en så materialistiskt sak som ett stycke tyg.



Men trots mina sprakande tonårskänslor så blev det inte "vi".. Prislappen och den kortlivade säsongen gjorde så att jag blev tvungen att lämna min nyfunna kärlek . Jag hängde tillbaka klännigen och backade sakta bakåt utan att kunna vända bort blicken...mitt hjärta gick i tusen bitar som Mikael Wiehe så fint hade beskrivit det. Nästa gång kanske romansen varar för evigt, men tills dess kommer jag med säkerhet gråta mig till sömns i varje natt.