Magpirr sökes , ett 25årigt kap finnes

Jag har åkt på en däng av höstsjukan. Bland symptomen återfinns en längtan efter någon att krama på, helst framför en vedbrasa, och ständiga tankar på vad som väntar runt hörnet. Jag är med andra ord kärlekskrank. Mer än vanligt.

Förutom denna höståkomma så lider jag även av en obotlig sjukdom som går under benämningen "hjärtats snedsteg". Det ter sig inte bättre än att jag gång på gång alltid väljer fel typer av killar att bli intresserad av. Jag dras till det som inte går att få, till det som på ytan ser så spännande och önskvärt ut och som vid varje givet tillfälle lurar mig att tro på något riktigt och varaktigt.

Jag vill ha någon som inte går att få. Och ingen annan kan mäta sig med denna person. Intensiva blickar och små fina ord får mig att hoppas att jag är något utöver det normala, en speciell människa som är värd att offra tryggheten för. Jag är bra på att lockas med i nyckfullheten.

Så likväl bultar hjärtat ett par extra slag för varje tanke jag skänker honom. Tills dess att jag hittat något äkta och mer realistiskt.