Mamma, mamma, jag vet vad som står överst på min önskelista!!!!

Sprang på denna annonsering i ett
skyltfönster på stan;



Årets julklapp.. Den första önskan
leder till den andra..??

Kanske inte den slöaste kniven i lådan trots allt...

Jag har äntligen lyckats få ut minneskortet som jag så begåvat tryckte in i minnesläsaren utan att använda adapter.

Det är en stor dag idag! Många goda ting kan följa denna strålande händelse!

Tror för övrigt att jag fått en crush på världens snyggaste MQ-expedit!! Är det ok att besöka affären upprepade ggr på en vecka bara för att få chansen att spana in det manliga undret? I wonder....

A little bit of this, and a little bit of that

Oj, jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli så många frågor om Kina. Visserligen är det väl kanske inte alla som ännu hunnit med att resa dit (jämför med besökandetalen för Thailand) men jag trodde nog ändå inte att det skulle föranleda så många undringar från vänner och bekanta.

So, on request, here it goes.. the China story (the short version)!

Jag har turen att vara ensamt barn i min familj, nej okej nu förskönade jag sanningen en aning men jag har nog aldrig riktigt förlikat mig med tanken på att min bror och jag delar på mammas och pappas kärlek (jag är trots allt minstingen i familjen). Hur som haver så bjöd mina föräldrar både mig och min bror på en veckas all-inclusive-resa till Peking. Min bror, som till skillnad från mig har ett riktigt jobb med vilket han reser till asien med var och varannan vecka, var tvungen att artigt avböja inbjudan, varpå jag blev ensam med de gamla. Den 26:e oktober flög vi till andra sidan jordklotet för att berika våra liv med kultur och billig shopping (gissa vad som lockade mest).

Det var fullt program redan från start. Med endast två timmars sömn i bagaget så släpades vi (27 svenskar som alla köpt samma resa) ut till bussen och mot himelska fridens torg. Jag hade varit smart nog (tyckte jag) att packa ned jackan i resväskan för att slippa släpa runt på den på flygplatsen, något som straffade sig omedelbart vid ankomst eftersom resväskorna skeppades direkt till hotellet med en annan buss.

Jag hann med att frysa halvt ihjäl inte bara på torget framför porträttet av Mao, utan även under en promnad runt himelska fridens tempelträdgård som varade i två och en halv timmar. Vid det här laget hade jag nästan hunnit få överdos av kinesisk byggnadskonst. Pampigt blev ledordet.



Under de följande dagarna löste den ena kulturella sevärdheten av den andra. Det kändes som en twilight zone att plötsligt befinna sig i ett överbefolkat land där alla människor har en annan världsbild än den genomsnittlige européen och inte pratar ett endaste ord engelska. Det är ett imponerande rike, Kina. Så mycket människor överallt, så många strikta lagar för att hålla samhället flytande, så många imponerande verk och kulturminnen, och så mycket fattighet. Det var svår att ta in allt på en och samma gång. Tänk er hela Sveriges befolkning i en och samma stad. Kaos och ordning på en och samma gång.



De två största intresseväckarna för hela resan kom efter ungefär halva veckan. Jag talar förstås om besöket på kinesiska muren och shoppingrundorna på de enorma kinesiska marknaderna. Jag hade aldrig kunnat tro att det skulle kännas som ett träningspass att bestiga muren och marknaderna. För tro mig, dte handlade om bestigning i de bägge fallen. Vi hade tur med vädret under vårt besök på muren, men denna tur innebar också att det befann sig så otroligt mycket mer folk på samma ställe än vanligt. Hundratals turister försökte samtidigt ta in upplevelsen och njuta till fullo. Dokumentation var det viktigaste för alla och aldrig förr har jag sett så många digitalkameror på ett och samma ställe (själv hade jag min beredd konstant i två timmar).





Jag låter bilderna tala för sig själva hänvisar de som är nyfikna på vilka fler sevärdheter jag upplevde till min facebook-sida och de tre album som speglar resan i detalj.

puss å kram

Inte alla chips i påsen

Jag har råkat ut för en mental kollaps. Under denna stund av intelligensbefrielse så tryckte jag in ett allt för litet minneskort i en allt för stor kortläsare på den bärbara datorn. Skulle ladda över lite bilder från mobilen och stötte på problem med att usb-kabeln glappade och tappade kontakten med datorn om och om igen. I ett ögonblick av irritation tog jag således ut minneskortet ur telefonen och tryckte in det i läsaren. Allt för sent upptäckte jag mitt misstag. Jag har gjort allt jag kan komma på för att få ut chippet, men det sitter fortfarande kvar. Jag har petat med nålar och försökt få tag på kanterna och dra ut det, jag har skakat datorn och hållt den upp-å-ner, jag har till och pressat dammsugarens munstycke mot läsarhålet. Allt utan resultat.

Äger någon några hjärnceller mer än mig och kan hjälpa mig med detta pikära problem? Alternativt äger en väldigt smal och tunn pincett?

Belöning utlovas