Ett litet tillägg till mitt enmansband i klagossång

Jag skulle gärna vilja lägga till inte bara ett utan hela två moment till min "fan-vad-jag-stör-mig-på-människor-ibland-lista"

Nummer ett handlar om de umgängen som åker kollektivt tillsammans och som uppenbarligen känner varandra mycket väl men som trots detta har svårt att sitta bredvid varandra. De markerar detta orosmoment med att välja vars ett säte mitt emot varandra istället för att obekvämt behöva sitta nära tätt inpå varandra. De vänder ryggarna mot fönstret, gör sig hemmastadda och påbörjar sedan högljudda konversationer över mittgången - detta till allas (eller bara mitt?) stora förtret! Håll käften! Jag vill inte lyssna på erat bjäbb klockan 5 på morgonen eller någon annan gång för den sakens skull... Det är sjukt irriterande och oavsett hur mycket jag höjjer volymen i mina hörlurar så lyckas ni ändå överösta musiken med era gälla toner. Snälla sätt er bredvid varandra istället innan jag får ett sammanbrott och måste slå er bägge hårt rakt över näsan! (oj, hade inte insett förrens nu hur riktigt förbannad jag tydligen blir på detta fenomen... skrämmer nästan mig själv när jag hotar att tillta våld på detta sätt..)

Nummer två syftar till att vidareutveckla ett tidigare inlägg gällande vår generations stora problem att invänta de som skall stiga av eller ut ur en buss/spårvagn/butik/hiss. Råkade senast idag ut för en man som hade en enorm avsaknad av omvärldsperspektiv. Han var så inne i sitt eget lilla huvud och så överlycklig över att vara sig själv närmst att han inte märkte att innanför den hissdörr han ryckte upp stod det en tjej som faktiskt skulle kliva ur på hans våning. Bristen på notis om omgivningen skapade ett enormt behov för honom att kliva på innan jag skulle hinna ut, trots att det var jag som från första början sett till att hisses nådde hans våning. Inte heller underlättades vårt möte av att jag bar på en stor bag och hade knappt utrymme att manövrera mig själv på, det blir liksom lite svårt att ta sig ut om dörren blockeras av någon som till varje pris bara måste in i hissen fort som tusan. Vidare hade han dessutom mage att grymta till när min väska råkade smälla emot honom då jag ack så försynt och smidigt försökte evakuera mig från detta transportfordon. Manliga bufflar undanbedes denna jord. Tack =)

ÅÅhh Gud vad underbart det kan vara att få klaga en måndag som denna. Befinner mig dessutom på en extern ledarskapsutbildning där jag efter 10 timmars lyssnande, agerande och reflekterande endast önskade få koppla av på rummet, slänga mig på sängen och glo på Färjan på Kanal 5, bara för att inse att kabelteven gått sönder. Suck. Isolerad i ingenmansland!

Vilken tur att jag inte är en bitter människa ;)