Saknaden

När jag fyllde 25 så sa min storebror till mig "nu har lillan äntligen blivit stor". Men faktum är att jag verkligen inte känner mig alls stor. Jag känner mig tvärtom väldigt liten. Jag är fortfarande lillflickan som tror att mamma och pappa kan lösa alla jobbiga problem.


Jag känner mig mindre än minst. Det finns så mycket att oroa sig för just nu att jag inget hellre vill än att ta en time-out och åka hem till mamsen och pappsen för att söka tröst.


Jag saknar dem så förbannat. Det gör nästan ont i mig så mycket som jag längtar efter att spendera en helg hemma i skåne. Att få vakna upp utvilad och utan måsten. Sätta mig ute på balkongen och äta färska frallor, dricka kaffe och planera dagen tillsammans med mamma och pappa.

Det är något speciellt med att vara hemma. Den som myntade uttrycket "borta bra men hemma bäst" visste verkligen vad de talade om.