Medvind & Motvind. Lill-Cilla i obalans

Igår behövde jag komma bort. Det var en sådan typ av dag helt enkelt. En shoppingrunda på H&M blev räddningen. Jag plockade famnen med potentiella köp. Mickan mötte upp och tyckte till, det är tur jag har henne som hjälp för vad skulle det annars bli av mig?

Ett antal hundralappar fattigare begav vi oss till Tranquilo för att avnjuta en öl i solen. Daniel dök upp efter ett tag, mycket trevligt. Daniel är en frisk fläkt. Med sin breda stockholmska och sina hysteriskt roliga skämt lockar han till leenden.

När jag vaknade i morse var dock den kvävande känslan tillbaka. Det är som om jag har en inre orolighet som gjort sig hemmastadd i magen. Ibland blir det så påtagligt att jag vill kräkas. Det pirrar på ett obehagligt sätt i kroppen som om själen vill krypa ut ur det skal som håller den fast. Jag trivs inte för tillfället. Det behöver hända något radikalt. Jag funderar på att bara dra någonstans. Kanske inte ens säga till innan. Men vad är sannolikheten för det?

Fan. Varför kan jag inte bara glad hela tiden? Solen i ansiktet. Vinden i ryggen och nedförsbacke. Jag hoppas det kommer snart. Jag hoppas jag hittar läget och diggar det.

Kan man bestämma sig för att vara lycklig? Jag måste göra ett riktigt försök

The sky is the limit!

Kaklet är nått! Affärsplanen är inlämnad! Nu återstår bara opponering och presentation inför bedömningskommitté, sedan är jag affärsutvecklare!

Med en gnutta skräck, en del ovisshet men en stor portion hopp inför vad framtiden skall ge, så lämnar jag den trygga tillvaron bakom mig. Jag undrar vad livet har för planer för mig, jag är ivrig att få veta! Jag har alltid varit ett bångstyrigt energiknippe med svårigheter att hålla mig till tåls. Jag vill veta nu, nu, nu, nu, men helst av allt vill jag ha fått veta igår!

I det försiktiga landet Sverige där det anses som fult att sticka ut hakan, så bräker jag ut mig renaste skånska; Jag ska göra karriär! There, I´ve said it!

Tror Ni jag lyckas?

Ända in i kaklet! - mobilblogg

Fyra timmar kvar till deadline. Jag äter lunchen framför datorn. Med endast tre timmars sömn i kroppen börjar jag bli snurrig. Tänka sig vilka världsproblem man kan lösa med överkonsumering av kaffe.

All work and no play- mobilblogg

Är inne på sluttampen på utbildningen nu. Hela dagarna kommer gå åt att skriva klart affärsplanen. Den som söker mig gör bäst i att besöka Viktoriagatan 19 :)

Hemma bäst - mobilblogg

Jag njuter i skåne. Här är jag född, här ska jag dö!

Finfrämmande - mobilblogg

Bror lagar god mat åt sina den hungriga familjen i sin nya lägenhet. En toppenfin lya på dryga 60 kvadrat med en mysig öppen spis som är jätte mysig meden hel drös värmeljus.

På toppen är det sol

Jag har deltagit i en affärsidétävling i veckan. Utmaningen låg i att under 24 timmar spåna fram nya affärsidéer. Med tillgång till ständig coachning av alltifrån PR-byråer till företag som specialiserat sig på att skapa nya marknader, så fanns det all möjlighet i världen att utveckla idéerna till max. Antalet deltagande lag var tio.

Tävlingens spelregler var få, vi gavs mer eller mindre fria händer att göra vad vi ville med vår tid, det enda som var förutbestämt var tre jurybedömningar. De två första tillfällena ämnade att identifiera våra idéers svagheter och ge oss möjlighet att öva på dessa inför den sista och avgörande jurysessionen.

Tisdag:
Klockan 09:00 skakade jag för första gången hand med mina tre lagkamrater. Det enda jag hann reflektera över var att de alla tre gav ett bra första intryck. Mer eftertanke än så gavs det inte plats åt eftersom att den första jurypresentationen var schemalagd till kl 12:30. Inom dryga 3 timmar skulle vi fyra hinna utforma en innovativ men samtidigt realistisk affärsidé, skapa en säljande pitch som maximalt fick vara 6 minuter lång, samt öva in en presentation av just nämnda. Snacka om att prestera på högvarv. Tänk om man alltid var lika produktiv.

När klockan klämtade halv ett och det var dags för jury nummer ett, så höll på att skita på mig. Jag insåg att jag var tvungen att tala i mikrofon framför en massa åhörare som redo att antingen risa eller rosa vår idé. Såhär i efterhand så känns nervositeten överdriven, men det är alltid lätt att vara efterklok. Den kritik vi fick från juryn var enbart positiv, så nervositeten byttes snabbt ut mot en härlig självförtroendekick. Efteråt fastnade vi dessutom i GPs blickfång och intervjuades angående vår affärsidé och vårt intryck av tävlingen. Den utsände fotografen mumlade nått om "ett, sjuukt coolt ljus och häftiga skuggor..." och knäppte säkerligen dryga femtio bilder.

Fulla med självförtroende och utan självinsikt tuffade vi vidare i tävlingen. Nästa jurybedömning skulle gå av stapeln klockan 08:30 morgonen därpå. Vi jobbade intensivt, om än lite mindre effektivt än tidigare på att skapa en snygg presentation. När nivån på skämten hade nått ett bottenrekord så insåg vi dock att kvaliteten på arbetet var på väg ner, så vi bestämde oss för att bege oss hemåt. Klockan var då strax innan midnatt.

Onsdag:
Redan 07:30 ramlade vi sömndruckna men ack så laddade in i tävlinglokalerna. Efter en snabb ostfralla, kaffe och juice så finputsade vi på presentationen fram tills dess att det var dags för den andra juryn. Nervositeten var tacksamt nog inte lika stor denna gång och jag kände mig ganska nöjd med min prestation. Konstigt nog så rådde det ingen symbios i min kropp, då denne skickade en blandade signaler om lugn oro samtidigt. Rösten var samlad och handen var stadig, men låren, och mer specifikt ändan, skakade okontrollerbart. Lustigt, mycket lustigt. Den andra juryn var mer svårflirtad än den första och vi insåg att det skulle krävas mycket mer målmedvetenhet i den sista och avgörande presentationen för att vi ens skulle vara i närheten av att ta hem segern. Vi slet vårat hår för att förändra och förbättra oss fram till den sista bedömningen klockan 14:00.

När klockan sedan klämtade så upptäckte jag att kroppen skakade okontrollerbart. Händerna svettades ymnigt och rösten var ostadig. Allt detta till trots så gick presentationen mycket bra och feedbacken från juryn var väldigt positiv. Jag började hoppas på en seger. Men det gamla talessättet "man ska inte ropa hej förrän man ä över bäcken" är ett passande sådant, för det fanns nämligen en som paketerat och presenterat sin affärsidé på ett fantastiskt sätt, vilket som gjorde mig väldigt osäker på våra vinstchanser. Jag började göra mig beredd på att förlora.

Men när resultatet från jurysammanläggningen presenterades på kvällens mingelfest så gjorde magen små lyckliga frivolter när jag hörde att vårt tävlingsbidrag fått guldpengen. =))

Innan resultatet redovisades så hade mitt lag skakat hand på att realisera idén utifall vi vann. Detta innebär ett spännande projekt och en rolig framtid. Tänker ni följa den i bloggen?

Intro mobilblogg

Jag har fått en ny mobil som gör det möjligt att redigera inlägg på språng. Kanon för att publicera små korta notiser och/eller bildmässigt dela med mig av vad som försegår i vardagen. Spännande va? =)

Dejtingservice

När jag var 12 hade jag världens största crush på Daniel Rydmark, en då sexig 25-årig ishockeyforward i MIF! Förälskelsen övergick i förtvivlan när jag fick reda på att herr Rydmark och hans flickvän köpt radhus och väntade barn.

Såhär 13 år senare funderar jag på om det höll mellan paret eller om det kanske är så att min tonårsförälskelse är singel och ute på markaden igen =))

Någon som vet??