Svunna drömmar

När jag var liten så drömde jag om att bli journalist eller bilmekaniker. Idag drömmer jag mest om att bli vuxen och reda ut mitt liv. Vad hände egentligen med visionen att jag kan bli vad jag än önskar..? Jag är så långt ifrån säker på vad jag vill att jag sliter mitt hår i desperation. Drömmen om att skriva finns kvar men är så ouppnåelig att jag inte ens orkar tänka på den. För många timmar, dagar och csn-pengar har gått åt till onödiga studier med annan inriktning. Så nu står jag vid ruinens kant (jo, jag är medveten om att jag överdriver en smula) och inser att alla andra vet vad de vill göra och satsar för fullt på att lyckas (ja okej en smärre överdrift återigen). Själv gör jag allt kan för att återfå någon balans sedan jag senast lekte visionär.

Det har varit ett jobbigt veckoslut med mycket tid för eftertanke då jag gick in i väggen i torsdags och rasade samman i magsjuka. Har sedan dess funderat på vad som skall krävas för att jag skall orka igen. Orka äta, orka behålla maten, orka satsa, orka organisera spillrorna.

Mitt i allt detta fördärv (älskar i-landsproblem) så har jag fått en ny söt granne som jag, tro det eller ej, pluggade på samma högskola med under åren 2002-2005 eller dylikt. Vi är bara ytligt bekanta men har redan pratat mer än någonsin tidigare. Han ökade på min ångest genom att vara så hjälpsam att räkna lite på marknadsvärdet per kvadratmeter för min lägenhet. Tror jag får styra in samtalet på annan mark nästa gång. Så fröken Carlstrand hade rätt i att Johan flyttat nära mig, riktigt nära, fem meter ifrån min uppgång för att vara exakt =)

Inget ont som inte har nått gott med sig. Idag är det städning på gård, i lägenhet och i sinne. Må väl.