Varje vecka har ett tema..

och denna veckan verkar det vara "olust"..

Det finns så väldigt många saker jag inte riktigt orkar göra. Vi kan börja med deklareringen. Den tar inte mer än ett par timmar att kontrollera men likväl så ligger alla papprena ivägen på matbordet och flyttas bara lite åt höger eller vänster när det är dags att äta. Missskötandet av administreringen smittar på något sätt av sig på den fysiska privatekonomin och min oansvarighet gör hål i plånboken. Jag våndas nåt oerhört varje gång jag ringer min telefonbank. Jag spänner hela kroppen och rynkar ihop ansiktet precis innan de kungör saldot, precis som om det skulle göra smällen mindre..

För att fortsätta klagosången så har jag ingen riktig lust att träna. För varje uteblivet träningstillfälle så lägger jag på mig lite extra kalorier och ångest. Det verkar omöjligt att få bukt med situationen då jag kommit till ett stadie där varje träningspass får mig att praktiskt taget ramla ihop och dö av ren utmattning (och detta redan vid uppvärmningen).

När klagovisan övegår till vers nummer två så handlar den om min lägenhet.. Projektet med att strukturera och organisera mitt levende har skapat ett kaos på mina blott 35 kvadrat. För den äventyrslystne kan det ses som en utmaning att försöka ta sig fram genom hinderbanan av allt bråte som jag vält ut på golven. Även om högarna verkar bli både färre till antal och i mindre omfång så lyckas jag ändå inte slutföra. Jag skjuter fram det förväntade slutdatumet till 2010.

Varje visa har en refräng, min har en slagkraftig sådan som lätt fastnar på huvudet. I Refrängen med stort R så sjungs det om jobb och framtid. Vad vill jag? Vad kan jag? Vad bör jag? Och viktigast av allt , hur fan bär jag mig åt för att känna mig nöjd? Allt är så ogreppbart och luddigt att jag blivit baktung och drattat på ändan. Här sitter jag med armarna i kors och låter allting bero. Jag har övergått från att vara delaktig i skapandet av min framtid till att sitta här och invänta ett drömläge. Kanske ploppar det upp när som helst å biter mig i arslet!? Jag vill, jag begär och jag hoppas på att någon skall ringa på min dörr och servera mig ett klockrent erbjudande på ett silverfat. I min dimmiga verklighet så har orken sinat och olusten gjort sig hemmastad...

På min lediga dag hade jag tänkt att ta tillfället i akt och försöka bli av med några av de tunga stenar jag bär på mina axlar, men 2 timmar efter att jag stigit upp så har jag inte åstadkommit mycket mer än att klä på mig, göra mig iordning och äta frukost. Nu har tröttheten satt in och kroppen är matt. Skall nog vila ett litet tag, vill ju inte ta ut mig helt....