De många ursäkterna sinade till slut

Idag har jag tränat. Oj, det var länge sedan jag kunde yttra något sådant, alldeles för länge sedan faktiskt! Mitt samvete är fördunklat i ursäkter, men nu kan jag i alla fall gå in med inställningen att rutinerna hädanefter bara kan bli bättre! Jisses vad konditionen försvinner snabbt! Jag flåsade lite väl mycket på crosstrainern och var överlycklig för att de närmsta träningsgrannarna hade öronen fulla med mp3-musik. Hoppas innerligt att mina pustningar inte nådde förbi hörsnäckorna...

När jag blippade mitt träningskort vid entrén så tittade en av instruktörerna på mig som om hon tänkte utbrista i ett "nej men heeej! vad länge sedan man såg dig här!" Hade hon gjort det så hade jag dött... eller åtminstone blivit tvungen att hitta på någon halvkass historia om att ha varit utomlands i jobbsyfte. Kanske hade det även funkat med att påstå att jag på riktigt varit död men återuppstått eftersom att jag längtade så otroligt efter att få träna där jag stod på andra sidan pärleporten..

"Nåja, nu e det i alla fall gjort" som Mickan så käckt klämde ur sig efter helvetespassets ända. Nu är det bara att boka in ett par ggr till denna veckan så är vi igång igen. Har en mastig uppförsbacke att komma över gällande dåliga vanor och det är dags att kämpa sig ur dessa och uppnå ordinarie form igen.

Har en liten hälsning till Pitekillen som tappat bort sig i Schweiz/Österrike??? Qué pasa señor? Por qué hablas el dialecto de Estocolmo? Es muy raro, hombre! =) Bienvenido a Gotenburgo!