Det är inte lätt när det är svårt...

Känner du mig på riktigt så vet du att jag är en av de människor som tenderar att analysera sönder och samman alldeles för mycket av vad som händer och sker i mitt liv. När 27årsdagen närmar sig och livet börjat rutas in i vuxenschemat med bra jobb, stadig inkomst, ica-kort och pensionssparande så är allt ändå precis som det brukar vara. På gott och på ont. Jag verkar ha svårt att släppa saker och "go with the flow" vilket förmodligen kommer bli mitt fall. Men vet du vad? Det finns fler som mig. Det finns fler som också har problem med att finna sig i vad livet har att erbjuda, känna lugnet och skita i vad som kan gå fel. Och till er (ni vet vilka ni är) så kan jag bara säga att det suger att inte våga släppa taget och inse att till syvende och sist så har vi bara oss själva att skylla våra begränsningar och tillkortakommanden på.

I mitt huvud just nu rör det sig miljoner tankar och jag känner ingen som helst ro i mig själv och mina tillgångar. Jag fokuserar på tok för mycket på brister och problem trots att jag stolt brukar påstå att jag väljer möjligheterna före orosmomenten. Jag ljuger för dig men sorgligt nog mest för mig själv när jag säger att allt är peaches and sunshine. Men det kanske kan bli ändring på detta bara genom ett medvetande.

Så till dig som hissar och dissar mig med jämnan och som senast bad mig låta dig vara, bara för att jag inte kunde hantera den situationen du befann dig i för att jag var för feg eller oförstående, så säger jag: skyll dig själv om du puttar bort mig. Du är förloraren, inte jag! Vänskap har ett utgångsdatum som lätt kan passeras om tjurskallighet står i vägen. Vi är inne på den sista refrängen! It´s your call...