Även om kvällen inte blev särskilt sen så var det trots allt med viss möda jag reste mig ur sängen kl 08:00. Jag var inte helt spiknykter när jag satte mig på bussen till jobbet. Fick en liten bakisfrossa vid tolvtiden precis innan lunch, men tack vare det måttliga dryckesintaget så blev bakfyllan kortvarig.
När jag slutade jobbet fick jag ett ryck och stack ut på löptur. Valde 8 kilometersrundan. Magen var tom och kroppen var trött. Var nära att kräkas efter halva men höll ut och till slut så kom jag in mot mål. Men med ett psyke av stål och med ett stort självtroende efter att ha härdat ut hela 8 kilometarn så manade jag på mig själv att fortsätta. Jag svängde helt sonika in på 2,5:an. Det var tungt men det gick vägen. I den enormt euforiska sinnesstämningen av att ha passerat milsträcket klarade jag helt enkelt inte av att "bara" gå hem utan fortsatte pinna på ända fram till porten. Med nöd och näppe nådde jag mitt mål. Benen kändes som bly och kroppen helt tom på energi. Summa av kardemumma sprang jag nog närmare 1,3 mil. Lite lustigt sätt att spendera sin lördagskväll på kanske men förbannat härligt. Nyduschad och fräsch tog jag en snabb vända till affären för att inhandla lite choklad, sedan spenderades resten av kvällen framför tvn.
I morse var jag tvungen att gå upp ännu tidigare för att hinna med alla morgonbestyr. 07:15 ringde klockan. Att komma ur sängen idag var dock aningens lättare. Jobbdagen blev å andra sidan värre då mer eller mindre halva Göteborg beslutat sig för att gå på IKEA. Varuhuset tog nog emot dryga 10.000 besökare som inte hade något bättre för sig än att spendera sin söndag på IKEA, inhandlandes värmeljus. Pust och stön. Jag är helt slut.
En mycket intelligent människa sa en gång "Livet är ingen dans på rosor". Ikväll sitter jag med affärsplanering fram till en bit in på småtimmarna. Har en deadline. Jag älskar pressen lika mycket som jag hatar den.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar