en fejk bland orginalen..

Jag läser böcker på löpande band nu för tiden. Jag har sedan i höstas laddat upp med titlar så att det alltid finns en ny att ta vid när en är utläst. Jag fökovrar mig i litteraturen varje chans jag får och jag lämnar aldrig lägenheten utan att ha med mig min bok. Det spelar ingen roll om chansen till en lugn stund är lika stor som att alla människor på Balkan skulle hålla armkrok, dansa och skratta unisont...

Om det nu ens är möjligt att sammanföra ordet problem med aktiviteten att läsa så måste jag göra det genom att yppa att jag tror jag har ett problem... "Hej Bullen! Jag är en tjej på 26 jordsnurr.." Jag kastar mig så handfallen in i berättelserna att jag nästan är helt säker på att jag är huvudfiguren och känner allt denne känner... glädje, sorg, olycka, yra... Mitt hjärta dunkar i takt med en 33årig karriärskvinna i New York som har problem att hitta tillbaka till sitt liv sedan hon var med i en olycka för 5 månader sedan...Jag ÄR Anna Walsh!! Jag har en liten etta som jag köpt tillsammans med min man Aidan Maddox som jag gifte mig med efter mindre än 10 månaders förhållande. Jag ÄR galet kär i honom och han har en otrolig sexappeal... Okej, så nu börjar det bli lite skrämmande... För hur kan jag känna så mycket för uppdiktade karaktärer?

Ni som oroar er för min mentala hälsa för tillfället bör kanske glädja er åt att den bok jag läste förut är slut.... Snabba Cash... Jag passade inte som en egocentrisk, manisk kokainkrängare som rymt från fängelset... eller som misshandlande juggeboss mitt uppe i en vårdnadstvist..

Herregud. Jag jobbar på tok för mycket och lever för lite.