Om nästan exakt 6 timmar så startar jag i Göteborgsvarvet. Jag har velat fram och tillbaka hur länge som helst gällande om jag ska ställa upp eller inte. Men Pelle har redan deklarerat för mig (som så många andra på jobbet) att jag är en mes för all framtid om jag inte kommer till start, så vad gör jag? Självklart ger jag efter och försöker börja ladda upp, i senaste laget.. Ångesten över att jag skall springa 2,1 mil i elt otränat och oförberett skick är minst sagt enorm. Ju närmre loppet jag kommer desto mer nervös blir jag också.. Jag LÄNGTAR tills det är över, fy tusan vilken sten som kommer falla från min betyngda axlar.. Men trots de minst sagt icke optimala förutsättningarna så har jag trots allt inget annat val än att ställa upp..? Vill ju inte höra att jag bangade när det gällde!!
Pelle är seriös han. Han har stenhård koll och drillar mig mentalt inför tvåtimmars-helvetet. Han bor för övrigt hos mig i en vecka framöver vilket är jätteroligt, vi ses för sällan.
Jobbigast just nu: Väntan!!!
Bäst just nu: Gårdagens mail
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
1 kommentar:
Så var det då äntligen överstökat och jag måste erkänna att jag är riktigt imponerad över din tid. Att ta sikte på lite äldre personer och ge sig f.. på att slå dem är en beprövad och fungerande metod. Stort grattis. Nästa år tar vi sikte på högre höjder.
Skicka en kommentar