Finn ett fel

Jag har kommit in i en härlig period av mkt träning och nyttigt leverne. Må denna tidsepok vara länge nog för att få tydlig verkan =)

Imorgon börjar jobbet kl 12, tänkte cykla dit och hem. Det är en fin tanke, men det finns en hake... min cykel har punka! Men här kommer räddaren i nöden fram, nämligen Frrrrida (med de rullande r:en), hon har lovat mig att jag får låna hennes tvåhjuling. Så imorrn blir det relativt tidig uppstigning och sedan en rask promenad hem till henne, cykel tillbaka hem igen, frukost och sen avfärd mot mitt andra hem IKEA

Appropå IKEA så är det sjuhelsikkes lustigt att det alltid känns som om man aldrig åkt därifrån varje gång man sätter sin fot på parkeringen. Gotta love it, man.


hejja hejja

Light goes Heavy weight

Jag förstår att undran är stor.. Hur gick projekt "Shopping Light"?... Kan resultatet beskrivas som nöjsamt eller som en besvikelse..? Njaaa, här får mitt svar bli tudelat. Det började katastrofalt. Trots att utbudet var stort och humöret på topp så passade jag inte i något av alla de plagg som fick följa med in i provhytten (tro mig det var måååånga). Ingenting var smickarande när de förflyttats från galjen till min kropp, det var tamejf*n deprimerande. För att stilla mitt gråmulna sinne tröstköpte jag en tunika som jag väljer att sätta i kategorin"vardagsklädsel". Trots denna klassificering så spelade ändå den enkla toppen huvudnumret i lördagskvällens scenframträdande!

På lördagen var dock allt som förbytt. För- och eftermiddagens upptåg kan med all rättighet benämnas som Världsmästerskapen i "heavy weight shopping". Jag målar upp scenariot för er; TRE tjejer som precis fått lön, härligt fräscha vårkollektioner i butikerna, ett humör på topp, 17 grader och strålande sol samt dubbla espresso i magen. Genom att addera just nämnda faktorer så kan var och varannan halvbegåvad människa räkna ut att det inte direkt finns någon möjlighet att äta hummer till middag inom en snar framtid (säg cirka 2 månader). Striden om pallplaceringarna var tuff, och det var många som aspirerade om guldpengen. Två personer på besök i Göteborg drog jackpot och gick därmed segrande ur striden med en delad förstaplacering. Jag själv tog emot bronsmedaljen på en hedrande tredjeplats.

Kära Anna och Maria: helgen blev en dyr sådan, men fan jag hade kunnat spendera dubbelt så mycket dollars för att få tillbringa en hälften så rolig helg med er igen!

Dalarna, Gotland, Skåne och löneutbetalning

Dalarna har redan anlänt, Gotland är på väg och Skåne är förutsättningen för att alla tre ska enas. Det blir en härlig helg med en blandning av sol, shopping och alkoholdimma.

Jag talar om underbara Maria som är på besök för att jobba på TUR-mässan, om fantastiska Anna som snart sitter på ett flyg till västkustens pärla, och sist (& minst) om mig själv som agerar värd under denna helg som enligt meteorologen skall förgyllas av strålande sol samt 10-15 grader.

Just nu sitter jag dock på kontoret och låtsas göra alla måsten. Inne i entreprenörsskallen borde det röra sig tankar kring strategiskt smarta val rörande Urban Moments affärsutveckling. Men i själva verket sitter jag istället och gör matematiska uträkningar gällande effektivisering av aktivitet "shoppingrunda light". Aktiviteten är beräknad att gå av stapeln cirka 15:00 och pågå under en timma. För att komma sanningen så nära som möjligt i effektiviseringens tecken gäller det att ta hänsyn till en rad olika förutsättningar så som vind, försenad kollektivtrafik och eventuella störningsmoment i form av spontana besök i affärer som ej finns med i de ursrungliga kalkyleringarna, täckningsfel i betalsystemen, med mera. Opertaion"shoppingrunda light" som berör noga utvalda butiker hoppas resultera i köp av minst en styck underbar topp och en styck ursöt accessoar.

Wish me Good luck

Jag börjar bli gammal!!!

Idag hade jag möjligheten att få testa Nintendo Wii!

Det bjöds in till tennisturnering i den virtuella världen idag. Den spontana tanken blir självklart "WOW vad häftigt!" Men i samma stund som förundran börjat stilla sig så sköljer något annan över mig, en insikt i hur gammal jag har blivit. Den ena klyschan efter den andra lämnar min mun och formar töntiga uttalanden som min pappa med all säkerhet skulle vara skyldig till om han stod här i mitt ställe. Jag kommenterar allt från teknikens under till hur bortskämda dagens ungdomar är.. "på min tid nöjde vi oss minsann med att skjuta änder med en gigantisk plastpistol med syntetiska pangljud..."

Min ålder till trots (för vid det här laget kan man mycket väl missta mig för en 60-åring) ger jag mig på ett försök att slå en forehand. Det visare sig att jag har lika bra timing i mina rörelser som Martin Timell har i sina punch lines. Med andra ord så missar min figur (som by the way har extremt fula glasögon på sig och har lyckats missmatcha hela sin utstyrsel) bollen och faller på näsan efter ett hårt luftslag. Den tveklöst dåliga svingen upprepar sig ett par gånger och ger samma resultat tills jag till slut, som genom ett under, råkar träffa bollen och faktiskt få den över nät. Den fula glasögonormenskaraktären har bjudit in till match! Trodde jag ja... Tydligen räcker det inte med att ha tur en gång för bollen kommer tillbaka och jag missar den IGEN!!

Efter ett par snabba game har jag lyckats förlora flertalet gånger mot spelare som jag på förhand dömt som talanglösa nobodies... Med detta dåliga facit så påbörjar jag den obligatoriska beskyllningen av allt från domare, sol, vind och slutligen även handkontrollen. Nått fel borde det väl rimligtvis vara på just min kontroll???!! Oturligt nog är en av mina motståndare en sann gentleman och erbjuder sig byta, varpå han ännu en gång visar var skåpet skall stå (han inte bara vinner i ordets rätta bemärkelsen utan misshandlar även det lilla självförtroende jag hade kvar).

Jag muttrar min väg ut ur turneringen och rummet. Tålamodet och intresset för att lära mig ett nytt spel är helt försvunnet. Och jag som bara ville vara lika bra och cool som kidsen.

Let´s face it, the glory is long gone, here comes early retirement.

Rädsla för att inte existera. Rädsla för att missa hypen

Det är märkligt hur jag kan stå vid sidan av och iaktta, utvärdera och fundera länge och väl innan jag väl vågar ta ett steg.

Jag talar om fenomen liknande detta. Att börja blogga. Varför har jag väntat så länge innan jag äntligen registrerade min blogg? Är jag en fegis? Var jag kanske lite rädd för att inte verka intressant nog?

Rädslan för att verka tråkig har dock vid det här laget bytts ut mot en rädsla för att inte synas, inte existera, ett säkert resultat för alla som saknar blogg. Så även om jag missat själva inledningen och kulmen av hypen så vågar jag inte stå vid sidan av och iaktta längre, nu jävlar ska här dokumenteras!

Nu föds den - ENTREPRENÖRS BLOGGEN!! Vänligen skicka alla blommor och telegram till mitt kontor.




Resan mot framgång och lycka har startat, "all on board- toouut toouut"!!