En deal är en deal

Har precis kommit hem från en långfika med Therese vilket var lika underhållande och trevligt som alltid. Tillsammans med latten avlöste sig samtalsämnena i vanlig ordning, och efter att ha avverkat sex- och kärleksliv (obefintligt i båda avseenden, sorligt som fan) flöt diskussionerna in på träning, eller för att vara mer exakt, bristen på den. Vi var överens om att träningsskorna legat lite för länge på hyllan och att vardagens lathet slagit oss hårt i magen. Med andra ord, det är dags för förändring, en stor sådan. Jag kom på att Per, den lille vältränade jäveln, erbjudit sig att betala min anmälningsavgift till Göteborgsvarvet som en form av födelsedagspresent (jag både hatar och älskar dig för detta!) Eftersom jag lockas och sporras av utmaningar så vill jag inte ge mig ensam in i striden och därför föll det sig naturligt att övertala Therese. Sagt och gjort, vi tog hand på att ta oss i kragen och träna stenhårt inför de 21 kilometrarna i helvetet!

Så nu är det snabba ryck, vi har bara lite mer än 3,5 månad kvar att gå från soffpotatisar till väloljade blixtar.. (ärligt talat, kommer det någonsin att hända??)

Per, du är underbar, men du kan ge dig fan på att jag kommer svära över ditt namn den 17:e maj när jag släpar mig runt Göteborg! Men om jag tar mig i mål så lovar jag att bjuda på fest efteråt!

Två på raken

Jag har två härliga helger framför mig.

Imorrn kommer min familj på besök och jag ser så otroligt mycket fram emot att bara umgås, äta god mat å dricka gott vin.

Nästa helg bär det sen av till Dublin med 9 kompisar. Jag har en känsla av att vår långweekend kommer innebära en hel del öl och väldigt få nyktra inslag.

Med andra ord så har jag två underbara skäl framför mig att njuta av livet och allt det har att erbjuda från och med imorgon och 10 dagar framöver.

Please keep your fingers crossed

Imorgon är en viktig dag.

Jag har varit lugn som en filbunke ända fram tills för nån timma sedan. Nu börjar tankarna plötsligt fara runt, runt, runt. Jag är i stort behov av att hitta ett fokus och en tro på mig själv.

Jag är bra och jag duger.

Japp, så får det bli.

Jag beklagar mig över..

... min hemska förkylning. Jag är så illa däran att jag kanske inte överlever..., eller?

Jag var ledig idag. Typiskt nog föll sig denna lediga dag samtidigt som ett viktigt jobbmöte. Med andra ord så har jag fått besöka min arbetsplats på min fria dag. Som kompensation för detta har min trevliga chef gett mig ledigt även imorgon. Tur är väl det, för jag har blivit än sjukare idag än vad jag var igår.

Så till en traumatisk upplevelse som utspelade sig på spårvagnen hem ikväll. Jag slår mig ned bredvid en man i 35års åldern som med största sannolikhet är på väg hem efter en lång och hård arbetsdag och som säkert längtar efter lite lugn och ro. Tji fick han. Direkt efter att min ända landat på sätet påbörjar jag en nysningsparad som utan överdrift varar i två minuter. Detta resulterar naturligtvis i en rinnande näsa. Jag försöker å mitt bästa att minimera antalet snörvlingar, vilket endast gör dem än mer frekventa och högljudda. Någonstans i mitten av åkturen känner jag dock att jag äntligen fått kontroll över situationen. Mitt största misstag ligger i det faktum att jag nu slappnar av och sänker garden. Från ingenstans kommer nämligen en hostattack som är så akut att jag inte vet vart jag skall ta vägen. Ju mer jag försöker försöker dämpa den desto mer eskalerar den och når ett okontrollerbart stadie. Jag kippar efter andan och hostar så hysteriskt att jag nästan kräks. Ögonen fylls av tårar som svämmar över utan någon pardon. Jag skäms. Min andnöd hindrar mig från att tänka rationellt och jag får panik. I ren desperation hoppar jag av spårvagnen två hållplatser för tidigt. Jag har tappat fattningen och har vid det här laget förlorat all form av värdighet.

Jag tittar efter vagnen när den passerar mig. Jag möter min bänkgrannes blick genom fönstret, han ser på mig med avsmak.

Jag är redo att dö nu.

Omskolning?

Har efter 26 levnadsår och 4,5 år i högskolebänken äntligen kommit på vad jag vill syssla med. Problemet är bara att jag med min utbildningsbakgrund inte har behörighet till den typen av jobb så tillvida jag inte offrar ett par års studietid till. Vad göra??

En dag/vecka/månad som denna

Måndagen den 7:e januari har bjudit på en ganska meningslös dag med få utmaningar och utvecklingsmöjligheter. Tanken slår mig att det går väldigt mycket upp och ned i mitt liv just nu. Den mest värdelösa dagen avlöser den mest underbara. Men jag är tacksam att jag har förmågan att uppleva både dalar och toppar, då det med största sannolikhet skulle vara jobbigare att leva i ett vakum där ingenting varken klassas som bra eller dåligt.

Jag är lyckligt lottad. Jag har vänner, familj, en mysig lägenhet, fantastiskt överflöde av elektronikprylar, mat i kylen (stundtals iaf), jobb och arbetsrelaterade förmåner så som gratis träningskort. Jag har ingenting att klaga på. Detta till trots är det såååå lätt att sjunga med i missnöjjets refräng.

Så med denna självinsikt avslutar jag dagens inlägg med en bild på någon som har det värre.

so it begins

En sådan underbar vecka det har varit!

Fick besök av Hanna och Per på lördagskvällen, dan´ före dan´ före blöta dan´. Trots att Pelle-Plutts tåg blev ruskigt försenat på grund av en älg, så hann vi ändå mysa lite ihop alla tre innan jag gick å lade mig för att jobba morgonpasset på IKEA. Söndagen gick fort. För min del blev det stressigt på jobbet med mycket fixande å många sura kunder, för Per och Hannas del å andra sidan blev det sovmorgon, shopping, och massvis med fika (hela 3 fikapuaser innan klockan ens klämtat 17!). Tre klipska akademiker som vi är, såg vi till att handla inte bara maten inför nyårsafton utan även onyttigheterna inför bakisdagen med stort B, den 1:a januari, redan på söndagskvällen.

Nyårsafton både började och slutade minst sagt perfekt! En underbar mix av lugn, stress och fullständig njutning. Mat i massor, superbt humör på alla festdeltagare, en kalasgó värd, alkohol i mängder, samt nattlig dans. Kan det bli bättre?? I think not!

Dagen efter var inte allt för pjåkg den heller. Vi sov till 13:40 å kom egentligen bara upp ur soffa/säng för att äta frukost samt för att handla pizza. Totalt betade vi av 4 (!!!) filmer under dagen och kvällen. Huvudet hölls på plats och det fanns ingen känsla av illamående, vilket ger nyårsdagen 5 av 5 möjliga rattar.

Tack Hanna (das elch) och Per (Performer) för ett awsome nyårsfirande!! Kyssar i massor till er bägge mina godbitar!