En arg insändare i GP..

..är jag nära nog att författa och underteckna!

Jag fattar inte skyltningen för cykelburen trafik som löper över Göta Älvbron från Backaplan mot Lilla bommen!! Jag lyckas alltid hamna på fel sida bron mot trafiken. Tvingas vareviga gång att kliva av cykeln och med huvudet hängande som en skamsen hund sålla mig till fotgängarnas sida. Blev snudd på rammad av både den ena och den tredje cykeln som kom susande mot mig i säkerligen 100km/h (inga överdrifter här inte) häromdagen när jag återigen tabbade mig flödesmässigt.

ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT att gatukontoret införskaffar skyltar i blinkande neon som guidar mig rätt innan jag hamnat på tok för fel och det är för långt att vända tillbaka!!??

;)

Det är inte lätt när det är svårt...

Känner du mig på riktigt så vet du att jag är en av de människor som tenderar att analysera sönder och samman alldeles för mycket av vad som händer och sker i mitt liv. När 27årsdagen närmar sig och livet börjat rutas in i vuxenschemat med bra jobb, stadig inkomst, ica-kort och pensionssparande så är allt ändå precis som det brukar vara. På gott och på ont. Jag verkar ha svårt att släppa saker och "go with the flow" vilket förmodligen kommer bli mitt fall. Men vet du vad? Det finns fler som mig. Det finns fler som också har problem med att finna sig i vad livet har att erbjuda, känna lugnet och skita i vad som kan gå fel. Och till er (ni vet vilka ni är) så kan jag bara säga att det suger att inte våga släppa taget och inse att till syvende och sist så har vi bara oss själva att skylla våra begränsningar och tillkortakommanden på.

I mitt huvud just nu rör det sig miljoner tankar och jag känner ingen som helst ro i mig själv och mina tillgångar. Jag fokuserar på tok för mycket på brister och problem trots att jag stolt brukar påstå att jag väljer möjligheterna före orosmomenten. Jag ljuger för dig men sorgligt nog mest för mig själv när jag säger att allt är peaches and sunshine. Men det kanske kan bli ändring på detta bara genom ett medvetande.

Så till dig som hissar och dissar mig med jämnan och som senast bad mig låta dig vara, bara för att jag inte kunde hantera den situationen du befann dig i för att jag var för feg eller oförstående, så säger jag: skyll dig själv om du puttar bort mig. Du är förloraren, inte jag! Vänskap har ett utgångsdatum som lätt kan passeras om tjurskallighet står i vägen. Vi är inne på den sista refrängen! It´s your call...

on the road again

Det är inte helt ok att klaga på det intressanta äventyr jag just nu är med om, men ibland måste man bara få spilla lite galla.. För att pendla fram å tillbaka mellan olika städer varje vecka och sova borta på hotell lika många nätter som hemma kan faktiskt tära på den bästa. Men det är ju trots detta en sju hellsikkes räckmacka jag glider fram på. Så vad kan jag annat än att digga läget och le åt de möjlighet jag ges.

MEN, om jag så bara för en liten stund får lov att vara pessimisten i gängen så skulle jag ta tillfället i akt att prata lite skit om medelålders kvinnor och män som ser det som ett äventyr of a life time att åka tåg från hemorten till stora hufvudstan. Tänk er 10 kvinnor i 40 års-åldern som högst en gång per år tillåts åka iväg på en stimulerande jobbmässa i storstaden och således laddat för detta i månader i förväg. De har packat massäck, de har lagt fram kläder på stolen i sängkammaren och de går upp i ottan.. De är först av alla nere på perrongen strax efter 6 på morgonen för att se till att de verkligen inte missar sitt tåg. De har biljetten i handen och har kollat vilken vagn och på vilken plats de skall sitta på minst 10 ggr innan de stiger på.. (och då givetvis på fel vagn eftersom att ivrigheten tar överhanden..).. Och sen börjar det. Kacklet alltså. Uppspeltheten tar ingen som helst hänsyn till att att klockan endast klämtat halv sju och att övriga resenärer försöker hinna med att få en blund innan de unisont öppnar väskorna och plockar fram datorerna betalda av diverse företag. Och till råga på allt så har kärringarna plockas massäcken fram innan tåget ens passerat herrljunga Det börjar mer och mer likna en utflykt i stil med de som utspelar sig på låg- och mellanstadiet...

Men vad har jag för rätt att klaga, jag är ju bara en juppie-wannabee som har fullt upp att tro att jag är viktig... ;)



KäRLEK!

På det igen..

Det är måndag och ny vecka. Helgen har varit än bättre än jag hoppats på i förväg... Ibland så får man det man förtjänar kan jag tänka mig..

statusrapport mittwochen

Sitter på Connect Hotel i Arlanda stad och surfar lite slött. Är inne på min tredje dag i Stockholm och börjar bli lite trött. Känner mig lite risig i halsen, huvudet och allmänt i hela kroppen. Men jag har varken lust eller tid att vara sjuk denna helgen för det händer så mycket annat kul... ;)

Imorgon är det samverkansövning på Arlandas bana 3 för att testa hur jobbet med att hantera ett stort haveri ser ut. Skall endast åskada, och detta i kylan, och spana lite på flygplatsbrandmännen (nja ok då, singularis, inte plusralis får jag väl erkänna att det lär bli...) Har sett fram emot denna dag ett tag nu av många anledningar. Men nu e den snart här. Sedan följer en helg hemma i gbg och efter det blir det resor fram och tillbaka även nästa vecka...

Lev väl... Nu ska jag slänga mig på dubbelsängen å dumglo på dumburken...Oj oj vad ensamt å trökigt det är med hotellrum ibland...

Kärlek till de som vill ha och anser sig förtjäna det!!!

Ett åtsittande problem

Jag må ha haft tajta stuprörsjeans sedan ett bra tag tillbaka i min garderob, men dagens outfit är tamej tusan en riktig modeeskapad...

Jag har länge ansett att tvätta är en tråkig aktivitet! Det är sedermera även ett faktum att när de väl återvänt till sitt naturliga habitat i gardroben, förlorat en del av sina textilfibrer, a.k.a sin kvalitet. Veckans tvättpass skiljde sig inte det minsta från denna utgångspunkt och åsikt. För det första hade jag väntat på tok för länge sedan jag tvättade sist (läs: det fanns inga fler ställen att gömma smutstvätten på när tvättkorgen sedan länge varit överfylld) och för det andra var det inte den enda tråkiga hemmasyssla jag hade planerat för kvällen.. Nåväl. Inga större missöden skedde, inget tvättmedel tog slut, det fanns precis tillräckligt med sköljmedel och vanish för att jag skulle känna mig tillfredställd, samt jag slapp se grannkärringens kvarglömde kläder i torkrummet... Frid och fröjd? Nja nästan. Har återigen fyllt underklädeslådan till bredden, luktar återigen nytvättad skånetös när jag lämnar hemmet samt har stillat samvetet med mil. MEN! (ni visste alla att det skulle komma ett men, eller hur?!) De förbannade stuprörsbyxorna har om möjligt blivit än mer åtsittande än tidigare. Är detta möjligt frågar sig nog de som känner mig bäst- Ja tydligen, är själv chockad!!

Så nu sitter jag här på min kontorsstol och försöker spänna mina enorma lår- och vadmuskler emellanåt för att stretcha ut tyget... Pjuuh, kan få träningsvärk av mindre! =)

Bilder kan fås mot betalning..;)

God morgon

Så var det en ny dag. En onsdag till råga på allt och mitten av arbetsveckan har nalkats! För min del betyder detta att sitta av min tid på kontoret och med pulsen i magen och andan i halsen stressa upp mig över lite mindre roliga delar i en projektrapport som måste skrivas.. Men efter att arbetspasset är slut så vankas det simning på valhallabadet och sedan lite samkväm med vänner efter det..

Hoppas er mittwochen blir bra!