Gammalt och begravt

Har nu definitivt stängt ett kapitel i mitt liv och lagt det bakom mig. Det är det enda rätta och skulle gjorts för sååå länge sedan. Hädanefter kan du inte såra mig med dina ord, och jag kan inte såra dig.

Det är en underbar känsla av frihet

inget som räknas

Skall testa att lägga upp denna bilden å se om jag kan länka till den från annat håll.. Med andra ord, inget direkt blogginlägg... ;)

Ett litet tillägg till mitt enmansband i klagossång

Jag skulle gärna vilja lägga till inte bara ett utan hela två moment till min "fan-vad-jag-stör-mig-på-människor-ibland-lista"

Nummer ett handlar om de umgängen som åker kollektivt tillsammans och som uppenbarligen känner varandra mycket väl men som trots detta har svårt att sitta bredvid varandra. De markerar detta orosmoment med att välja vars ett säte mitt emot varandra istället för att obekvämt behöva sitta nära tätt inpå varandra. De vänder ryggarna mot fönstret, gör sig hemmastadda och påbörjar sedan högljudda konversationer över mittgången - detta till allas (eller bara mitt?) stora förtret! Håll käften! Jag vill inte lyssna på erat bjäbb klockan 5 på morgonen eller någon annan gång för den sakens skull... Det är sjukt irriterande och oavsett hur mycket jag höjjer volymen i mina hörlurar så lyckas ni ändå överösta musiken med era gälla toner. Snälla sätt er bredvid varandra istället innan jag får ett sammanbrott och måste slå er bägge hårt rakt över näsan! (oj, hade inte insett förrens nu hur riktigt förbannad jag tydligen blir på detta fenomen... skrämmer nästan mig själv när jag hotar att tillta våld på detta sätt..)

Nummer två syftar till att vidareutveckla ett tidigare inlägg gällande vår generations stora problem att invänta de som skall stiga av eller ut ur en buss/spårvagn/butik/hiss. Råkade senast idag ut för en man som hade en enorm avsaknad av omvärldsperspektiv. Han var så inne i sitt eget lilla huvud och så överlycklig över att vara sig själv närmst att han inte märkte att innanför den hissdörr han ryckte upp stod det en tjej som faktiskt skulle kliva ur på hans våning. Bristen på notis om omgivningen skapade ett enormt behov för honom att kliva på innan jag skulle hinna ut, trots att det var jag som från första början sett till att hisses nådde hans våning. Inte heller underlättades vårt möte av att jag bar på en stor bag och hade knappt utrymme att manövrera mig själv på, det blir liksom lite svårt att ta sig ut om dörren blockeras av någon som till varje pris bara måste in i hissen fort som tusan. Vidare hade han dessutom mage att grymta till när min väska råkade smälla emot honom då jag ack så försynt och smidigt försökte evakuera mig från detta transportfordon. Manliga bufflar undanbedes denna jord. Tack =)

ÅÅhh Gud vad underbart det kan vara att få klaga en måndag som denna. Befinner mig dessutom på en extern ledarskapsutbildning där jag efter 10 timmars lyssnande, agerande och reflekterande endast önskade få koppla av på rummet, slänga mig på sängen och glo på Färjan på Kanal 5, bara för att inse att kabelteven gått sönder. Suck. Isolerad i ingenmansland!

Vilken tur att jag inte är en bitter människa ;)

växthuseffekt

Minusgraderna har kommit till Göteborg men inom mig bär jag på karibisk hetta

Sug på den ni... ;)

Nextopia

Läste en tänkvärd artikel i Metro idag, den handlade om fenomenet att alltid söka efter det nästa, det nyare, det bättre.. Idag är vi tillräckligt insnöade på ordet utveckling för att att betrakta en utebliven ekonomisk tillväxt som lågkonjunktur och KATASTROF när det på det stora hela "bara" innebär att vi befinner oss i samma situation, och har samma förutsättningar, som föregående år. Vi har skapat oss ett samhälle byggt av förväntningar och ett ständigt jagande efter nästa trend, pryl, kick, snackis eller nyhet. Det har blivit så viktigt att veta vad som väntar oss runt hörnet att vi kanske till och med har svårt att befinna oss i nuet och uppskatta det vi har och inte det som komma skall...

De som känner igen sig och kanske misstänker att de lever sitt liv i Nextopia kan kontrollera om så är fallet genom att ärligt besvara följande frågor...

- Väntar du med att gifta dig för att du faktiskt inte kan vara säker på om det kommer något än bättre alternativ längre fram?

- Började du omgående efter ditt köp av en ny high-tech platt-tv oroa dig för att den snart är omodern och utmanövrerad av bättre/häftigare alternativ?

- Tyckte du att iphone verkade vara världens bästa telefon innan du ens testat att använda den?

- Får du en kick av att byta jobb och kan inte för allt i världen förstå varför det finns de som stannar på samma arbetsplats år ut och år in bara för att få där guldklockan för lång och trogen tjänst?

- Gillar du filmtrailar?

- Förväntar du dig långa köer till innekrogen och om det någon dag inte står 50 ivriga onyktra människor utanför porten och väntar snällt på sin tur att få komma in så måste det ju bevisa att klubben är dålig varpå du aldrig i livet skulle få för dig att gå in?

Jag lever i nextopia.. jag erkänner det här och nu ;) Vågar du?

Hyffs, vett och etikett, TACK!

Jag har väldigt svårt för långsamma människor! De finns överallt och de utgör ett hinder för mig när jag skall åka expresståget genom vardagen och livet. Man ser dem på alla tänkbara ställen och de kommer i alla möjliga olika skepnader och former!

Idag har jag exempelvis stött på inte mindre än 4 stycken som skapat irritation och stampande från min sida. Knepigt värre att alla 4 dessutom påträffats i Stockholm av alla ställen, staden där allt skall gå fort. För övrigt så passar jag väldigt bra in här med människor (eller ja de flesta, uppenbarligen inte alla!!) som på ett tydligt sätt effektiviserar, prioriterar och rangordnar, inte minst genom att förpassa alla långsamma själar till höger sida av rulltrappan. Om detta system bara kunde anamas på andra ställen runtom landet!??!! Det finns så otroligt många världsliga (läs: göteborgsbaserade) problem att lösa genom logik! Tänk exempelvis så underbart det skulle vara om alla skyndade sig ur spårvagnarna när dörrarna öppnas vid hållplatsen och att alla som skall stiga på samma spårvagn faktiskt VÄNTADE på de avstigande innan de försökte kliva ombord. Tragiskt nog är detta med största sannolikhet en ren utopi. Det kan nog alla som bor eller har bott i Götet skriva under på!!

Nå väl. Avskaffa långsamma människor som inte kan tänka i termer av EFFEKTIVISERING, PRIORITERING och HÖG STANDARD! (älska Pepps Persson!) Här kommer en upmaning till er som möter mig eller går framför mig och hindrar min framkomst: FLYTTA PÅ RÖVEN!!! :)

Hejpårej!

Fröken Billgren

Igår var det founduekväll hos Bengan.. Eller det var tänkt att det skulle bli foundueande, men den elektriska variant som herr Strömberg inköpt på någon skitaffär fick säkringarna att gå hela tiden så vi fick snällt och glatt övergå till att "kokfrittera" köttbitarna i en traditionell fritös. De blev rosa i tonen och smakade av någon anledning som kokt skinka... Behöver jag ens säga att det inte var jag som stod bakom varken inhandlandet av köttet eller den briljanta idéen att koka skiten? =) Jag stod och gjorde hejjarramsor för att vi skulle steka köttet istället, men mitt förslag blev snabbt och lätt nedröstat.. Nåväl, alla såser och potatisgratängen (borde egentligen ha gått under benämningen potatispudding... en mer kompakt potatisgratäng har jag aldrig skådat/smakat) var sjukt goda och jag rullade bildligt från bordet.. Vi hade extremt kul åt att allt i matväg gick så snett igår... Gratängen tog en timma, fritösen kortslöts och gjorde så att säkringen gick 5 ggr, guacamolen som skulle serverats till maten tog slut tillsammans med chipsen som skulle ha satts fram efter maten... Alla var hungriga som tusan och festade på salta pinnar å chirre innan middagen blev klar, så när vi väl satte oss var vi i princip redan mätta...

MEN nutill höjdpunkten! Bengan hade gjort sin berömda kladdkaka och självklart såg jag det som min uppgift att dekorera den! Det börjar bli något av en tradition...

Jag må vara efterbliven gällande allt vad rit-teknik och konst heter men kände mig ändå skyldig att föreviga mitt bidrag till kultursverige.. (obsevera gärna att jag valde att göra mannens huvud jättelitet... det brukar ju ändå inte behövas så mkt plats för den begränsade mängden intelligens..hehe)

tillbaka från stenåldern

pjuuhh.. äntligen har jag fått uppkoppling på Jörgensgatan igen! Visserligen var det jag själv som sagt upp abbonemanget hos bredbandsbolaget och visserligen ville jag minnas att de sagt någonting om att mina tre månaders uppsägsningstid skulle innebära att jag kunde vara uppkopplad fram till november.. Men ändå hade jag liksom lyckat glömma bort det, eller iaf trott att Bredbandbolaget glömt bort att stänga av min kontakt till omvärlden. Min frånvaro av Internet i lägenheten har fått mig att slussas tillbaka till ett mentalt stenålders tillstånd. Men nu e jag back! Fat shark it!

För er som blivit höstmysiga och degat ned er i soffan med skräpmat och filmtittande så kan jag berätta att jag denna veckan tränat både måndag, tisdg, torsdag, fredag och lördag. Bara nya roliga pass! Jag är grymt laddad och börjar se formkurvan peka uppåt igen. Det var som en vis man sa.. "man skulle kunna tro att du tränar för något speciellt.." - absolut! Visst är det så, inget att hymla med ;)

Kärlek till de som förtjänat det och vill ha!

mesträning?

Igår gick jag för första gången på ett Body combat pass och det var både skitroligt och grymt jobbigt! Men lilla underbara herr Jernsund kategoriserade träningen som mesig... well här kommer ett svar till dig...lilla lilla miniyatzy, din nollåtta wannabe! ;)

Pellefant! Du ska inte vara avundsjuk för att jag tränar lite roligare saker än dig. För en timmas trampande på en fastskruvad cykel, jämsides den där tjocka litersvettande damen med rött hår och frustningar som får Loch Ness odjuret att framstå som en kattunge, imponerar inte på mig! Jag vet att du hemskt gärna skulle vilja gå på step up- och dansklasser men inte riktigt vågar. Det är inte ball nog för en stockholmare. Men vet du… du kan släppa din fasad… vi har alla skådat igenom den för länge sedan. Örebro är din hemstad och det är helt okej att vara en småstadspojk! Beakta dig själv som man (jag vet, det kan kännas avlägset och mentalt omöjligt) och erkänn Öret som en del av dig, låt staden (byn? samhället? Vilken benämning passar bäst in egentligen?) locka fram den mjuka toffeln i dig och frammana dina kvinnliga talanger inom diverse koordinerade träningspass. Om du vill kan du ju säga till dina homies att du blivit så fit för att du tränar brädsporter (step up-brädan kommer bli din bästa vän. Jag är säker på att du kan köpa en egen i någon fackhandel)!

Och sist men absolut inte minst….Jag slår dig varje dag i veckan i yatzy, chicago och skitgubbe… det vet vi båda två!!! ;)

PUSS

Efter solsken kommer vadå?

.. jo, ett underbart humör och ännu mera solsken!

Helgen har varit underbar och bjudit på blå himmel, strålande sol ute och i sinne, trevligt och efterlängtat sällskap samt även en portion träning. Jag är grymt peppad inför veckan som kommer och känner att den kan bli hur bra som helst. Sen är det ju dessutom bra att dagarna tickar på.

Håll i hatten, här kommer en slängkyss och en massa kärlek till just DIG!