alkolås på mobilen

Jag lider av svår bakfylleångest.
Jag har en molande känsla av olust i min mage.
Det har varit en hemsk söndag.

Var god och påminn mig om denna lidelsefulla dag nästa gång jag drar upp korken ur en vinflaska eller sprätter upp kapsylen på en öl.

Jag HATAR bakfyllenojjan. Den äter mig inifrån och ut. Det är inte värt det!

If I was a rich little bitch I would....

Pengarna som damp in den 25:e mars tog slut oroväckande snabbt. Väntan på den 25:e april som ska rädda mig ur misär har varit väääldigt långdragen. Under bidan av tid så har en detaljerad önskelista sakta tagit form. Alla "måste ha"-produkter har noga antecknats i mobilen och resulterat i en önskelista. En önskelista som börjar bli väldigt dyr.

Överst på listan står Fondvägg till köket. Jag har helt snöat in på medaljonger det senaste året och är som ett litet barn - vill ha vill ha vill ha!! En del av er kanske reagerar på min besatthet av medaljonger och tänker att det börjar bli ett lite uttjatat mönster. Men jag formligen frossar i svarta, gråa, ljusa och beiga tryck. Så fort tillfälle ges skall jag göra ett besök på legendariska Engelska Tapetmagasinet




Utöver tapeterna så finns även en spotlight till diskbänken omnämnd. Jag tror att det kan förhöja känslan i köket avsevärt. Tillsammans med fondväggen kan köket få sig ett rejält ansiktslyft!

Vidare på listan går det att läsa; "Matta för sit-ups". Benvit cardigan från Weekday. Lotion från Clarin. Ansiktstvätt och ansiktscreme från Clinique. Schampoo från Sebastian. Ljusgula Kawazaki-skor. Svarta Cheap Monday-jeans. Radio till köket...med mera.. Pjuuhhh. Blir ju fattig bara jag tänker på allt som jag vill ha, och tro det eller ej så var detta inte den kompletta önskelistan..Med risk för skrivkramp för min del och med sömnvarning för er del så väljer jag att sluta här. åååhh konsumtion, ljuva komsumtion.

If only money wasn´t a problem...

Konsten att vara livegen

Oj, vad med tårta det blev i fredags! Proppade i mig tills kroppen skrek av sockerchock och illamående. Avslutade fredagen med en afterwork med Mickan, Lollo och Emma. Stötte på lite tillförfriskat TS-folk (personal från IKEAs tag självlager) som tydligen myst till det med avdelingsfest. Hyffsad utekväll med hyffsad mängd alkohol.

Även om kvällen inte blev särskilt sen så var det trots allt med viss möda jag reste mig ur sängen kl 08:00. Jag var inte helt spiknykter när jag satte mig på bussen till jobbet. Fick en liten bakisfrossa vid tolvtiden precis innan lunch, men tack vare det måttliga dryckesintaget så blev bakfyllan kortvarig.


När jag slutade jobbet fick jag ett ryck och stack ut på löptur. Valde 8 kilometersrundan. Magen var tom och kroppen var trött. Var nära att kräkas efter halva men höll ut och till slut så kom jag in mot mål. Men med ett psyke av stål och med ett stort självtroende efter att ha härdat ut hela 8 kilometarn så manade jag på mig själv att fortsätta. Jag svängde helt sonika in på 2,5:an. Det var tungt men det gick vägen. I den enormt euforiska sinnesstämningen av att ha passerat milsträcket klarade jag helt enkelt inte av att "bara" gå hem utan fortsatte pinna på ända fram till porten. Med nöd och näppe nådde jag mitt mål. Benen kändes som bly och kroppen helt tom på energi. Summa av kardemumma sprang jag nog närmare 1,3 mil. Lite lustigt sätt att spendera sin lördagskväll på kanske men förbannat härligt. Nyduschad och fräsch tog jag en snabb vända till affären för att inhandla lite choklad, sedan spenderades resten av kvällen framför tvn.

I morse var jag tvungen att gå upp ännu tidigare för att hinna med alla morgonbestyr. 07:15 ringde klockan. Att komma ur sängen idag var dock aningens lättare. Jobbdagen blev å andra sidan värre då mer eller mindre halva Göteborg beslutat sig för att gå på IKEA. Varuhuset tog nog emot dryga 10.000 besökare som inte hade något bättre för sig än att spendera sin söndag på IKEA, inhandlandes värmeljus. Pust och stön. Jag är helt slut.

En mycket intelligent människa sa en gång "Livet är ingen dans på rosor". Ikväll sitter jag med affärsplanering fram till en bit in på småtimmarna. Har en deadline. Jag älskar pressen lika mycket som jag hatar den.

På torsdag är det ärtsoppa på lördag är det fest, men fredag är ändå den dagen som känns bäst

Idag är jag trött i huvudet. Har faktiskt varit hängig i tre dagar nu, sover tungt och vaknar med ett huvud som känns som en melon. Om man skulle knacka på det kan jag garantera att det låter ihåligt. Fast det kanske beror på andra omständigheter dock.

Idag har Framtidens Företag årsstämma. Jag har hört från säkra källor att det skall serveras tårta. Oj, oj oj. det finns risk för svulsteri. Igår fyllde dessutom Mårten 30 (grattis!) och bjöd på kalorier. Jag måste erkänna att det slank ner ett wienerbröd och dessutom även en havrekaka. Usch. Jag fick så dåligt samvete att jag åkte direkt till gymmet och svettades i 60 min på trampmaskinen och gjorde extra många magövningar. Misstolka mig nu inte, jag får gärna äta onyttigheter, men bara på fredagar lördagar. Jag har nämligen ingen karaktär och kan helt sonika inte sluta proppa i mig kalorier om jag inte har regler att följa. MEN idag är det ju faktiskt fredag! Så idag kommer med största sannolikhet min mage få ta del av lite tårta. Jippie

Priset för en extra snooz

För ett par veckor sedan lyssnade jag till en väldigt rolig diskussion på P3s Morgonpass. Den handlade om hur mycket vi är beredda att betala för ett par extra minuter i sängen. Programledaren Olle Garp berättade att han den aktuella morgonen "köpt" en extra snoozning genom att göra valet att bära samma kläder som dagen innan, på så sätt slapp han slösa tid på att stå framför garderoben och plocka ut en ny outfit. Vidare hoppade han över att duscha och köpte på så vis två extra snoozningar. Diskussionen som sen följde blev väldigt intressant. Exakt vad är vi egentligen villiga att kompromissa om bara för att få gosas några minuter till i sängen?

.

Jag har funderat en del på detta. Visserligen är jag ruskigt svårväckt och vill inget hellre än att ligga kvar under täcket men jag har verkligen inget jag upplever att jag kan spara in tid på. Det är mer en regel än ett undantag att jag blir väldigt sen och stressar under hela proceduren av iordninggörandet. Mitt största problem är att jag inte riktigt förstått att de extra snoozningarna jag unnar mig faktiskt innebär att jag måste göra avkall på någon del i morgonrutinen, så som antingen plattångandet, frukosten, sminkningen eller kanske till och med vändan med deodoranten (nej förresten, stryk sistnämnda). Mina försök att både sova längre men samtidigt behålla alla morgonbestyr är en ekvation som inte går ihop. Det krävs inte direkt någon Einstein för att förstå att X inte är lika med Y.

En extra snoozning kan, om vi ska tala i termer av värde, vara olika mycket värd beroende på vilken dag och tid det rör sig om. Ett intressant fenomen, inte sant!? 9 extra minuter (en standard för alla SonyEricson-snoozare) kan utan större tvekan bytas ut mot en dusch när almenackan visar att det är en måndag morgon. Är det däremot fredag så är duschen inte lika kompromissbar. Då är det viktigt att vara fräsch utifall det vankas After Work på kvällen och därför är det mer troligt att det är frukosten som ryker.

Vad tycker Ni? Vad är priset för en extra snooz? Skriv ett inlägg!!

Saknaden

När jag fyllde 25 så sa min storebror till mig "nu har lillan äntligen blivit stor". Men faktum är att jag verkligen inte känner mig alls stor. Jag känner mig tvärtom väldigt liten. Jag är fortfarande lillflickan som tror att mamma och pappa kan lösa alla jobbiga problem.


Jag känner mig mindre än minst. Det finns så mycket att oroa sig för just nu att jag inget hellre vill än att ta en time-out och åka hem till mamsen och pappsen för att söka tröst.


Jag saknar dem så förbannat. Det gör nästan ont i mig så mycket som jag längtar efter att spendera en helg hemma i skåne. Att få vakna upp utvilad och utan måsten. Sätta mig ute på balkongen och äta färska frallor, dricka kaffe och planera dagen tillsammans med mamma och pappa.

Det är något speciellt med att vara hemma. Den som myntade uttrycket "borta bra men hemma bäst" visste verkligen vad de talade om.

Ett skelett i garderoben

Oj, detta tar emot att erkänna... kan knappt förstå att jag i nyktert tillstånd skall spilla en hemlighet av denna ruskigt pinsamma grad... well, here it goes... Jag diggar A-teens i smyg och kan alla låttexter utantill... (försvarar med med att de flesta låtarna är covers!!)..

Har jag just i denna minut tappat all kvarvarande respekt och trovärdighet? Mycket möjligt...
You tell me..

Another one bites the dust..

Igår var det Beachvolleybollpremiär. Den gick av stapeln i NRJs inomhushall, V-Frölunda. Jag har aldrig testat beachvolley inomhus tidigare, har bara erfarenheter från Medelhavsstränder, där jag till mitt stora förtret dock spenderade merparten av tiden med ansiktet i sanden.

Ni förstår hur jag var grymt taggad jag var, va?

Jag blev emellertid plågsamt snabbt medveten om att min längd är en stor begränsning när det kommer till ett framgångsrikt nätspel. Jag fick ompröva min taktik och istället satsa allt krut på att göra snygga räddningar lite närmre sandnivå. Oj, oj, oj vad jag slängde mig! Viljan att bli upptäckt av en erkänd talangscout var stor, jag satte allt mitt hopp till att bli draftad till någon välbetald liga. Dock gick jag ordentligt bet då jag dessvärre väldigt sällan faktiskt lyckades rädda bollen innan den nått mark. Fan. Another one bites the dust. Hoppas jag såg lite söt ut när jag krälande i sanden i alla fall!

Somliga straffar Gud med en gång

Det kan tyckas att det är en sund och god vana att röra på sig. Det kan tyckas att en sund och god vana torde premieras. Men ack så fel man kan ha.

Jag fann mig i en lustig situation i fredags. Jag hade spenderat en supertrevlig kväll med tre vänner, en grill och en bag-in-box. Det geografiska avståndet till Göteborg yrkade på övernattning så vi trängde ihop oss i bäddsoffan (den som säger att trångt är mysigt glömde att tillägga hur varmt det även är). Morgonen efter insåg jag att till skillnad från de andra hade jag inga påskplaner. Mitt firande var avsgränsat till min sekundära familj IKEA och inte min primära (mamma hade bestämt fått veta att hennes dotter inte hade möjlighet att besöka sina föräldrar så tillvida de inte kunde matcha den timpenning med OB-tillägg som IKEA erbjuder). Till historien hör dock det faktum att den sekundära familjen inte behagade träffa mig under långfredagen, med andra ord så fann jag mig i en ofrivillig situation av ledighet under en hel dag. Inget jobb. Inga måsten. Ingen att spendera dagen med. Besynnerligt. Jag har inte varit ledig och ensam på så pass länge att jag faktiskt inte minns vad vanliga människor tar sig till vid tillfällen som dessa.

Jag bestämde mig för att besöka gymmet, det torde ju rimligtvis döda två timmar i alla fall. Men dra åt fanders! Gymmet var stängt! Ahhh! Panik. Plan B, vad fasen är plan B? Långpromenad i Skatås kanske, det får duga. Jag klädde mig i träningskläder som skulle tillåta både promenad och joggingtur, utifall att jag skulle få ett infall. På vägen till Skatås bestämde jag mig dock för att en löptur skulle ge mig bättre samvete att vräka i mig påskgodis under kvällen så därför styrde jag stegen mot 8 kilometersslingan och drog upp i löptempo. Fy tusan vad snabbt jag blev trött. Efter fyra km flåsade jag så högt att jag med all säkerhet hördes långa vägar, benen var ömma och munnen var torr. Med en vilja av stål och med siktet inställt på att fullfölja turen gav mig fan på att inte stanna. Den sista kilometern sprang jag minst sagt på sparlåga, det var ett under att jag fortfarande kunde hålla mig upprätt. När jag såg målet var det som en befrielse, plågandet hade nått sitt slut. Äntligen var jag i mål. Pust. Pust. Frust. Flämt..
I en blandning av lyckorus över att vara i mål och en mental instabilitet så chockade jag mig själv med att fortsätta springa. Jag fortsatte förbi målet och sprang de två kilometrarna hem. Jag måste ta mej fan ha förlorat förståndet. Väl hemma dunkade jag handen i porten och stönade ut ett "Jaaaaa!"

Vilket lyckorus.

På lördagsmorgonen hade den saliga känslan ännu inte lagt sig. Jag var fortfarande i en slags eufori och upplevde att all tid som inte spenderades i motionens och hälsans tecken är bortkastade. Därför gick jag ut på en timmas rask promenad klockan 9:00. Jag var plötsligt hurtigare än hurtigast. Men väl hemma kände jag att något var fel, vänsterfoten värkte. Hade jag fått sendrag? Värken blev bara värre och värre och idag har jag haft svårt att gå. Mina försök att vara duktig hade resulterat i något negativt. En amatörmässig gissning säger att det är slemsäcksinflamation, en åkomma som är ett resultat av dålig dämpning inuti foten. Om gissningen stämmer så blir det inga promenader och absolut inga löpturer på en bra tid. Fan!!

Somliga straffar Gud med en gång. Sunda vanor torde premieras men ack så fel det kan bli.

GLAD PÅSK

Veckans sensmoral:

Vissa har det tuffare än andra!

From here to there

L.A baby, I´m going to L.A =)))

YEAHH!

Det är på tiden att jag får en riktig semester. Jag är värd en resa! Nu är den bokad. I´m on my way

Det omöjliga

Att vara svår är att vara mystisk. Att vara mystisk är attraktivt. Att vara attraktiv är sexigt. Att vara sexig är att vara åtrådd.

Jag åtrår det jag inte kan få.

Världsrekord

Fick bråttom, bråttom i morse. Min underbara morgonpromenad i solen tillsammans med mina bästisar Malin och Patti påfrån P3s morgonpass drog ut på tiden. Den 1,5 timma långa powerwalken gjorde mig 30 minuter försenad till frukostproceduren.


Mitt i stressen med att koka gröt, bre smör på mackan, brygga en espresso och packa väskan (EFFEKTIVISERING är mitt ledord), upptäckte jag mjölken var slut!!!!!!! Det är förbannat omöjligt att äta gröt utan mjölk, och dessutom hade jag tänkt förvandla det svarta kaffet till en cappucino - mjölk blev således ett måste! Snabbt, snabbt, på raska fötter till ICA. Flås. Summan av kardemumman blev en väldigt hastig frukost med varm, varm gröt som gjort ont, ont, på tungan och en positionering över vasken för att få ner det sista kaffet i strupen samtidigt som munkjackan krängdes på.




Trampa, trampa, trampa fort på pedalerna ända ut till Bäckebol. Låsa cykeln, slå portkoden, flåsa förbi AO50/Husegeråds avdelningsmöte, snubbla upp för trapporna, för att i slowmmotion slänga mig på stämpelklockan och slå anställningsnumret. JAAAAA, jag hann!! 11:58, hela två minuter till godo!! Av med svettiga kläder, in i duschen, på med nya underkläder, på med gul tröja, på med gräsliga blåa byxor, ut och ner på golvet. Pjuuuhh. Eftersvettningar. Vilket underbart sätt att påbörja en arbetsdag. =)