Svunna drömmar

När jag var liten så drömde jag om att bli journalist eller bilmekaniker. Idag drömmer jag mest om att bli vuxen och reda ut mitt liv. Vad hände egentligen med visionen att jag kan bli vad jag än önskar..? Jag är så långt ifrån säker på vad jag vill att jag sliter mitt hår i desperation. Drömmen om att skriva finns kvar men är så ouppnåelig att jag inte ens orkar tänka på den. För många timmar, dagar och csn-pengar har gått åt till onödiga studier med annan inriktning. Så nu står jag vid ruinens kant (jo, jag är medveten om att jag överdriver en smula) och inser att alla andra vet vad de vill göra och satsar för fullt på att lyckas (ja okej en smärre överdrift återigen). Själv gör jag allt kan för att återfå någon balans sedan jag senast lekte visionär.

Det har varit ett jobbigt veckoslut med mycket tid för eftertanke då jag gick in i väggen i torsdags och rasade samman i magsjuka. Har sedan dess funderat på vad som skall krävas för att jag skall orka igen. Orka äta, orka behålla maten, orka satsa, orka organisera spillrorna.

Mitt i allt detta fördärv (älskar i-landsproblem) så har jag fått en ny söt granne som jag, tro det eller ej, pluggade på samma högskola med under åren 2002-2005 eller dylikt. Vi är bara ytligt bekanta men har redan pratat mer än någonsin tidigare. Han ökade på min ångest genom att vara så hjälpsam att räkna lite på marknadsvärdet per kvadratmeter för min lägenhet. Tror jag får styra in samtalet på annan mark nästa gång. Så fröken Carlstrand hade rätt i att Johan flyttat nära mig, riktigt nära, fem meter ifrån min uppgång för att vara exakt =)

Inget ont som inte har nått gott med sig. Idag är det städning på gård, i lägenhet och i sinne. Må väl.

Fina ord kommer allt för sällan

Jag tror att vi svenskar över lag har så höga krav på oss själva och på vår omgivning att vi kontinuerligt utvärderar andras prestationer eller kanske till och med personliga egenskaper. Det är så lätt att ge direkt eller indirekt negativ feedback och så mycket svårare att ta sig tiden att ge en mjuk och härlig ros till någon. Idag fick jag dock en sådan härlig positiv kommentar när en kollega sa följande till mig; "Det är något väldigt speciellt med dig. Varje gång jag ser dig blir jag glad i flera dagar" Det är något av det finaste jag kunnat tänka mig att få höra. tack tusen.

Idag ska jag bara fokusera på att leverera goda vibbar och besked!

dagen efter..

..den lediga måndagen blir en oledigtisdag. Igår njöt jag av solen och av att vara fri i Slottsskogen.. Det var snuskigt varmt stundtals och föga förvånande så fanns det de som solade i bikini/shorts... Idiotiskt om jag får säga mitt, bättre att avvakta lite.. Men det gick trots allt att få lite färg på armar, i ansikte, på mage och på bröst.. Jag har verkligen mognat de senaste åren och insett hur skönt det är att vara själv.. Jag har inga som helst problem med att umgås med bara mig själv och ändå känna mig nöjd. Det var helt underbart att ligga i solen på min handduk och läsa sida upp och sida ner i en mysig bok.. Jag blir inte längre rastlös eller besvärad av sådant.. Kanske har blivit mer trygg i mig själv?

Nu ska jag hoppa upp på cykeln och bege mig till Prinsgatan för att plocka upp Therese. Hon skall hjälpa mig att hämta en massa saker på Framtidens Företag på Viktoriagatan å sedan ska vi promenixa i solen å reklamera saker på Åhléns innan det bär av till Bäckebol å mitt andra hem..

Nu e det hög tid att dra... tjenenixen

ångest

Jag har enorm ångets över att jobba idag när vädret är helt underbart. Knallblå molnfri himmel, 14 grader och sol kommer leda till att hela innerstan belägras av lätt avklädda göteborgare med solglasögon på näsan. Jag vill också vara en av dem!! Jag vill inte ruttna inomhus och betjäna kinkiga kunder... Det enda jag kan hoppas på är att besökarantalet blir lågt med tanke på det fina vädret. Kan nästan bli lite irriterad när jag tänker på att det faktiskt finns de som helt struntar i att våren kommit med besked och istället tar bilen till IKEA, jag kan inte förstå hur de resonerar.. Om ingen kommer kanske jag kan få sluta tidigt för dagen? =)

Nåväl. Nu är det som det är. Skall ta en lugn cykeltur till jobbet och njuta så mycket jag bara kan av förmiddagssolen i alla fall. Gårdagskvällen blev ganska blöt vilket medförde att jag inte orkade upp på min lördagspromenad innan frukost.. Usch, slå upp ordet sliten i encyklopedin och du ser en mindre attraktiv bild på mig

Jag gillar uttrycket "det är inte en fråga om det skall ske utan när".. Det kan passa in på många ställen....

stjärnklart

Klockan slog precis 05:00 och jag sitter och äter frukost tillsammans med radio P4´s vaken. Just nu är det nyheter och jag orkar inte riktigt ta in vad som hänt i världen, vet ju trots allt att jag har chans till att höra samma nyheter om och om igen hela dagen..

Jag plockade fram min cykeln från källaren igår kväll, hade en fin tanke om att cykla till jobbet nu på morgonen. Fördelarna att motionera till jobbet istället för att skumpa på en tråkig buss med 5 andra buttra passagerare var solklara.. Jag skulle för det första komma igång och förbränna lite både under tidig morgon och tidig eftermiddag, jag skulle kunna sova nästan en halvtimma extra och sist men inte minst så skulle jag vakna på ett barmhärtigt sätt... Dessa fördelarna tyckte sig dock inte vara riktigt lika lockande när klockan väl klämtade 04:20 och det visade sig vara bäcksvart ute. Jag sätter inte gärna mig själv i obehagliga situationer i onödan som att cykla under viadukter och i spårområden i skumma gamelstan., så det tar emot lite att lämna lägenheten. Men, men, inte mycket att göra åt detta nu då det inte finns någon rimlig chans att hinna med bussen..

Men än finns det hopp... det kan ju hinna ljusna en del innan jag når gammelstan om cirka 10 minuter =) Får fokusera på att hemresan blir trevligare..
Önskar alla en underbar dag, för det tänker jag ha!!

slutkörd

Jag är helt sanslöst trött..

Klockan är 8:43 på förmiddagen och jag har precis ätit frukost och diskat efter mig. Mitt huvud är såååå tungt och kroppen vill bara ge vika på ena sidan och ramla över... Jag börjar sent idag, inte förrän kl 13 men jag skall träna och ville komma upp å få i mig frukosten ett bra tag innan för att smälta den så bra som möjligt. Det är en hel ekvation för att få förmiddagens aktiviteter att gå ihop. Jag måste börja räkna bakåt från den tid jag börjar jobba för att skapa mig en utgångspunkt, dra bort en timma för att ta mig till jobbet med bussen, dra bort lite drygt en timma för träning, subtrahera en halvtimma för att duscha och göra mig iordning, bort tjugo minuter för att ta mig ner till stan och slutligen räkna bort den tid det kan tänkas ta att komma upp ur sängen... Det sista momentet är nästan mest klurigt för det kan röra sig om en väldig massa snoozningar om kroppen inte riktigt vill vara med på noterna...Summa av kardemumma...Idag innebar detta att jag fick kliva upp kl 8 för att få ihop det och slippa stressa... Fy fan. Jag som hade grymmaste sovmorgonen från början.. Livet är surt sa den med I-landsproblem.

Lägenheten ser förresten ut som ett kaos med en massa småprylar som ligger utspridda på vardagsrumsgolvet... Jag började städa ur alla skåp, lådor, garderober och en del av vinden, för att skapa en bättre förvaringsstruktur.. Som vanligt tröttnade jag halvvägs in i projektet och nu orkar jag inte riktigt slutföra... *Suck*

djungel

När jag å Robban flyttade isär så gjorde jag mig av med i princip alla möbler och flyttade in i en delvis möblerad andrahandslägenhet. När jag sedan köpte mina 35m2 så hade jag lustigt nog bara 4 stolar och inget matbord.. Jag köpte av enkelhet ett barbord och fyra barstolar snuskigt billigt på blocket. Snabbt och smidigt pluggade jag in det i samma borrhål som de förre ägarna fixat. Hela tiden har detta varit en tillfällig lösning innan jag hittat ett bättre alternativ. Men med den begränsade storleken på det nya köket så hade jag inte överdrivet många valmöjligheter gällande inredningen..

I julas så kände jag hur riktigt less jag blivit på det förbaskat fula barbordet (såååå 2001!!) och trappade därför upp jakten. Jag hittade många snygga varianter men inga var av rätt storlek, träslag eller prisklass, det var alltid någonstans som skon klämde och jag började bli lite frustrerad. För att inte bli fullständigt galen så kopplade jag för ett tag bort bordshysterin och försökte istället fokusera på vilken tapet som skulle skapa ett intressant koncept för matplatsen... Jag letade intensivt under julen och var väldigt inkonsekvent i mitt tycke och smak.. Härjade fritt bland mönster, färger och stilar...Så äntligen för lite drygt en månad sedan så bestämde jag mig äntigen för en tapet och bara nån vecka efter det så sprang jag på ett schysst bord på blocket.. Både tapet och bord visade sig bli grymt mycket billigare än vad jag budgeterat.. Woohoo!

Bordet har aklimatiserats sedan ett par veckor tillbaks och idag kom så äntligen tapeten på plats. Cred till "bakis-Pat" för tapetlim och spackelspade och ett MEGAcred till Bengan som offrade hela sin lördagseftermiddag till att först hämta upp mig i Guldheden, snurra ett varv ner till Rusta i Sisjön för "last minute need to have"s för att sedan åka hem till mig å riva, röja, sandpappra, limma, mönsteranpassa, skära, rätta till, torka rent, rätta till lite till ....och sedan njuta av det färdiga resultatet. Det tog bra mycket längre tid än vi uppskattat det till men GUD så skönt att få det överstökat... Nu ser min fondvägg ut som en djungel... haha, den e såå cool =) Kom å se för er själva... Å det bästa av allt är att nu e det helt legitimt att dra igång ett partaj för att fira pånyttfödelsen av mitt kök =)

Hipp Hipp Hurra!
Här har ni ni härliga bilder på kökets ansiktslyft från det att jag flyttade in för 1,5 år sedan.

en fejk bland orginalen..

Jag läser böcker på löpande band nu för tiden. Jag har sedan i höstas laddat upp med titlar så att det alltid finns en ny att ta vid när en är utläst. Jag fökovrar mig i litteraturen varje chans jag får och jag lämnar aldrig lägenheten utan att ha med mig min bok. Det spelar ingen roll om chansen till en lugn stund är lika stor som att alla människor på Balkan skulle hålla armkrok, dansa och skratta unisont...

Om det nu ens är möjligt att sammanföra ordet problem med aktiviteten att läsa så måste jag göra det genom att yppa att jag tror jag har ett problem... "Hej Bullen! Jag är en tjej på 26 jordsnurr.." Jag kastar mig så handfallen in i berättelserna att jag nästan är helt säker på att jag är huvudfiguren och känner allt denne känner... glädje, sorg, olycka, yra... Mitt hjärta dunkar i takt med en 33årig karriärskvinna i New York som har problem att hitta tillbaka till sitt liv sedan hon var med i en olycka för 5 månader sedan...Jag ÄR Anna Walsh!! Jag har en liten etta som jag köpt tillsammans med min man Aidan Maddox som jag gifte mig med efter mindre än 10 månaders förhållande. Jag ÄR galet kär i honom och han har en otrolig sexappeal... Okej, så nu börjar det bli lite skrämmande... För hur kan jag känna så mycket för uppdiktade karaktärer?

Ni som oroar er för min mentala hälsa för tillfället bör kanske glädja er åt att den bok jag läste förut är slut.... Snabba Cash... Jag passade inte som en egocentrisk, manisk kokainkrängare som rymt från fängelset... eller som misshandlande juggeboss mitt uppe i en vårdnadstvist..

Herregud. Jag jobbar på tok för mycket och lever för lite.

Spray Date

Ångfunktionen på min espressomaskin slutade fungera för ett par veckor sedan.. Eftersom att jag sällan (läs aldrig) dricker kaffet svart och sedermera vant mig vid att mer eller mindre alltid dricka cappucino eller latte (förutom på jobbet där det gäller att ta det man får) hoppas jag att ni förstår paniken och irritationen jag kände när insåg att det inte längre gick att skumma någon mjölk!

Efter en del efterforskning så insåg jag att det måste vara en "mjölkpropp" som sitter fast i ångröret. Det skulle enligt säkra källor (tack internet och google för pålitlig research) vara tämligen lätt att avlägsna denna propp med hjälp av ett gem. Mitt gem å andra sidan var av besvikelse på tok för stort och jag blev omgående tvungen att hitta ett substitut med mindre omfång. I sylådan fann jag en säkerhetsnål som verkade vara tunn nog. Jag skall måla upp situationen för er på bästa möjliga sätt...

En 26 årig tjej. En köksbänk. En espressomaskin. En säkerhstsnål.

Eftersom att ångröret pekar nedåt så var jag tvungen att huka mig på golvet för att få ett bra blickfång och bli mer exakt i min operation. Jag flyttade maskinen närmre kanten av köksbänken och lade huvudet på sned för se bättre. Efter att ha pillat i uppskattningsvis två minuter så händer något!! Proppen formligen exploderar och ut flyger en hård stråle vatten, uppbyggd av veckor av innestående tryck.. Vattenduschen träffar mig i ansiktet och rinner nedför kinden och halsen för att slutligen även nå min tröjja... Okej, lite vatten är väl inget obehagligt...? Det är väl ingen större sak... eller? Om vi backar bandet och tänker efter lite så blir perspektivet lite annorlunda...Vattnet hade ju trots allt ruvat bakom en mjölkansamling av årgång väldigt gammal och utsatts för värme varje gång jag använt min espressomaskin de senaste veckorna... Så vad får vi ut av denna ekvation? Jo det var ta mej fan en sur härsken mjölkpropp utblandat med ljummet vatten som träffade mig i ansiktet och rann ned över tröjjan.. Lukten fick mig nästan att kräkas.. Jag tror att ni kan föreställa er...

Kids, don´t try this at home!

Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag njuter just nu av min cappucino... Ahhh.. (och JA, jag har bytt kläder och sminkat om mig!) =)